Hmm… vad ska man skriva nu tro. Kollat igenom min blogg idag och upptäckt att de flesta inlägg jag har gjort varit ganska negativa. Alltså jag har skrivit mest om de tråkiga och jobbiga känslorna. Vet inte riktigt varför men på nått sätt är det lättare att skriva om känslor som är jobbiga. När jag mår bra så vill jag inte riktigt skriva, eller jag har inget att skriva om. Jag skriver för att få ut allt jobbigt någonstans, typ ventilera. Det är inte så konstigt att det blir ganska många depp inlägg ändå. När jag mår bra behöver jag inte det och därför blir det färre inlägg då, jag vill lixom leva i det glada istället för att skriva.
Nu vet jag vad jag kan skriva om, en sak jag reflekterade över under permissonen.
Direkt jag klev av bussen i Umeå kände jag ångest, fan gör jag här tänkte jag. Svårt att komma tillbaka till staden där jag redan är märkt, jag har fått ett speciellt namn och folk känner mig för vem jag var. Bara den känslan gör att jag speglar en sådan personlighet jag hade förut. Detta blir så skumt i mig själv och jag känner att jag inte alls vet vem jag ska vara. Detta resulterar i att jag tappar all självkänsla och i slut ändan gör det att jag får väldigt dåligt självförtroende. Och det här med självförtroende är någon jag redan har fått dåligt om sedan jag blev drogfri, känns inte så mycket när jag är här i bubblan men sjukt vad det märkts när jag kom ut i ”verkligheten”. Inget självförtroende kvar alls, svårt att prata med folk, svårt att hitta saker att prata om, osv. SÅ INTE JAG.
Pratade med personalen om det här innan jag åkte och fick några uppgifter jag ska göra för att stärka både självkänsla och självförtroende. På nått sätt ska det bli bra igen det också. På tal om uppgifter så har jag hur mycket som helst att göra, massor av papper. Typ 3-5 sidor i krimprogrammet (kriminella tankebanor), 2-4 sidor i artprogrammet (känslor) plus att jag har stegarbete att göra (12 stegsprogrammet). Det kanske är bra att båda killarna som jag är med mest och pratar med mest är borta den här veckan. Kommer dock sakna er!
Jag har förresten… Kan skriva om det imorgon. Tänk på mig (A)
Hejsan! Gillar din blogg. Jag har aldrig varit inom kriminella kretsar men haft ätstörning och varit mobbad. Jag känner samma sak när jag återvänder till staden jag kommer ifrån. Där känner alla igen mig som den jag var förut och jag tappar alla självkänsla och självförtroende. Jag känner att jag har en stämpel på mig där. Vi får kämpa båda två med våra problem. Lycka till denna veckan med alla dina uppgifter. Tankar till dig! Hälsningar från en trogen läsare.
SvaraRaderaJag känner igen mig i det där mannen! Du vet att jag är på väg bort från Norrland av just denna anledningen. Det jag har lovat mig själv är att komma någonstans där ingen vet någonting så man kan börja om och bygga rätt från början.
SvaraRaderaDen resa du har gjort dom senaste åren har format dig och det är bara du som kan välja om du använder det till något bra eller något dåligt. Jag litar på att du gör rätt val och tar vara på din potential, om inte annat så finns jag här om du behöver någon som pekar åt rätt håll!
Sköt om dig bror!