Im in a flow right now

Fick en väldigt fin kommentar häromdagen, en kvinna vars son sitter på behandlingshem följer min blogg. Det var precis en av anledningarna jag startade den här bloggen, för att visa mer vad som händer med mig och andra som sitter på behandlingshem. Nej jag kan inte säga att det jag upplever och hur jag utvecklas är någonting som alla är med om men det finns nog en del som stämmer in på många som sitter på behandlingshem. Tänkte ägna det här inlägget åt de första dagarna på behandlingshemmet.

När jag satt mig i bilen på väg hit första gången kände jag mig väldigt nervös, eller rädd kanske är mer rätta känslan. Hela kroppen kändes som en skumgummi påse och jag var väldigt skakig i rösten när jag försökte säga nått. När vi väl kommer fram så sitter det två killar ute och röker, direkt börjar vi prata om hur allting var här, redan första dagen hade jag koll på vilka regler som gällde och vilken personal som hade vilken roll. Egentligen så var det inte så bra då jag redan byggt upp en bild av vissa i personal innan jag ens hunnit träffa dem. Denna bild har jag fått ändra med tiden då det inte alls stämde in med vissa.

Det var i alla fall sol när jag kom hit, vi sitter i solen en stund och pratar. Efter ett tag i solen så går vi runt och de visar mig stället. Visar vilket rum jag ska ha och jag får även träffa de andra som bor här. Jag tyckte inte alls om rummet jag fick, för litet kände jag men la inte så stor vikt vid det, hade ändå bara tänkt vara här några månader. Jag var inte alls hungrig och middagen hoppade jag över. Det var måndag när jag kom hit och veckopersonalen hade precis hoppat på, så inte förens veckan därpå fick jag träffa alla som jobbar här.

När jag väl hade kommit hit kände jag mig ganska less, det blev många nya intryck och det var inte förens efter ett par dagar jag förstod att det här faktiskt var på riktigt. Jag var alltså på behandlingshem. Bara tanken var väldigt svår att placera, jag ville nog inte känna på det riktigt och lät tanken sväva över andra saker istället. Första dagarna gick ganska bra, drogsuget var helt overkligt. Ville verkligen fly från vad som skulle vänta mig, för varje dag som gick så blev det nya lärdomar om mig själv, saker som jag inte alls gillade. Ett par dagar in i behandlingen så säger en i personalen till mig riktigt hårt inför gruppen att jag har problem, problem med nästan ett maniskt begär efter bekräftelse. Min värld rasade samman totalt, först tar de drogerna från mig, sen andra sätt jag flyr från vad jag känner. Okej att de tog drogerna, de förstod jag men jag hade gömt mig bakom ett bekräftelse begär för att slippa lägga energi på vad jag känner och nu tog de det ifrån mig också. Eller tog ifrån mig gjorde de inte men att ”avslöja” inför gruppen gjorde att jag automatisk var tvungen att tänka på att inte söka bekräftelse. Är det nått i behandlingen jag kommer ihåg extra mycket så är de just när personalen säger till mig detta.

Eftersom jag använt droger så pass länge bara för att kunna somna på kvällen så var det min största rädsla. Jag trodde verkligen inte att jag kunde somna utan droger i kroppen, helt inställd på detta så jag säger till personalen att jag behöver sömntabletter. De skrattar i princip åt mig och säger att det löser sig ska du se. 2 veckor efter jag kom hit så somnade jag nästan direkt jag gått och lagt mig, helt underbart att slippa ligga vaken på nätterna och fundera över meningslösa saker så som inlägget under.

Hittade ett dagboksinlägg jag skrev 5 dagar efter jag kom hit som jag tyckte var ganska intressant. 2 september 2011 klockan 23.40

”Sådär varit här i 5 dagar nu och jag börjar komma in i fler och fler rutiner, borsta tänderna, tvättar ansiktet, tränar och framförallt kliver upp på morgonen :)

Trivs jätte bra här personalen är helt underbar. Tobbe som jobbat nu från i onsdags är klockren! Riktigt skön snubbe :) 

Idag har vi varit på Na möte och grymt vad det verkar bra, vilken motivation att vara drogfri asså. Tog faktisk steget att snacka i gruppen idag kände verkligen att jag behövde säga nått, höll på att bryta ihop det vart alldels för jobbigt.

 Vi har också varit och spela badminton, bastat och käka kebab. Blir fort många mil i bil, 14 mil dit! Idag har jag sån där super dag då jag verkligen känner att vad fan ska man med droger till. Tobbe har även berättat alla stegen för mig (12stegsprogrammet) och helt ärligt verkar de va ett jätte bra program :)

Skönt att jag kunde somna igår, tvingade mig upp för att skriva att jag var trött ;)

Grymt jobbigt det här med att vara utan tjej, saknar närhet hela tiden asså, jaja orkar inte babbla om en massa tråkigt och jobbiga grejer. Faller ner i såna där svackor hela tiden, väldigt ojämnt hur jag mår. Varannan timme är det bra eller dåligt! Tänker en heldel på droger!

Imorgon blir det åka Zipline i Åre och det känns riktigt fett :) ***** är i Umeå så han missar de, även **** och ****** är på permis.

Har ännu inte kommit på någon tatuerings ide men jag vet att jag vill att de ska stå failure is not an option men först och främst måste jag bevisa de för mig själv.

Är inte super trött men jag gick och la mig nu ändå, tur de för nu hann jag skriva en hel massa. Hörs i morgon :)”

Zipline i Åre var ganska kul, här är en bild från första hopp tornet. 

Why not

Kommer ihåg en grej jag ofta tänkte på när jag drogade. Om någonting kan vara oändligt stort så borde något kunna vara oändligt litet också, problemet med hela frågeställningen är att vår hjärna inte kan förstå vad oändligt är vilket slutar med att man aldrig kan komma med en ytterligare tanke om det hela. Fastnade ofta i den här tankeloopen och det var väldigt irriterande för jag ville så gärna förstå ordet oändligt.

En annan sak som är rätt kul att tänka, känner vi verkligen samma smak på ett äpple tillexempel? Jag menar vi fick ett äpplen när vi var liten och kände smaken på det men vad är det som säger att det smakar likadant för mig som det gör för dig? Vad är det som säger att det smakar likadant? Banan smakar på det sätt du upplever det och det är mycket möjligt att det smakar likadant för mig men jag kanske inte alls upplever det på samma sätt. Kanske skulle det innebära att jag inte kan känna lika mycket smaker som dig. Vilket i sin tur skulle innebära att jag inte är med om smakupplevelser som du är med om.

Nu kommer ofta den mest utmanande frågan/tanken, varför tänker jag att du skulle ha andra smakupplevelser än mig? Varför vill jag så gärna veta mer än jag förstår mig på? Vi är bara små varelser i en oändligt stor värld så egentligen vet jag inte mycket om det här men ändå blir det viktigt för mig. Är det egocentrisk av mig om jag också vill vara med om dina smakupplevelser? Vad är det i mina smakupplevelser jag saknar?

Detta är ganska lätt att dra en parallell till logiskt tänkande här för när personer äter citron så verkar upplevelsen vara ganska lik, likadant med stark mat. Dock var detta väldigt svårt för mig att inse med påverkan av droger och jag kunde helt enkelt inte släppa det. Fortsatte med tanken om hur är det med färger då? Vad är det som säger att din röda färg är röd för mig? Vi kanske fick samma namn på färgen röd när den ”röda” bilen körde förbi som liten men för mig kanske färgen egentligen är blå. Jag blev lärd som liten att det heter röd så därför har jag fortsatt säga röd till blå.

En tanke som är lätt att utmana är sina eget dömande av folk, varför tycker jag att en gammal gubbe med bakåtslickat hår har någon slags gubbsjuka? Har han det för att jag vill att han ska ha det eller är det någonting med att jag är rädd att bli så? Har jag träffat någon som jag ogillat som såg ut så? Är min tanke rätt? Nej

En dömande tanke kan inte vara rätt, den kan vara rätt i den meningen att han är det men att tänka så om någon man aldrig pratat eller träffat är fel.

Jag kan fortsätta skriva flera blad till men redan nu fick jag ta bort ett a4. Det blir väldigt konstigt skrivet men jag diskuterar gärna dessa frågor med någon spännande person då jag tycker det är väldigt intressant. Inte just dessa frågor då det är alldels för lättsamt, jag pratar helst om människans utveckling och varför vi är vem vi är idag, hur kom vi hit och varför?

Det blir ett citat jag fick höra av pappa när jag var liten.

”Hur fungerar en gokart? och varför?”

This is the life

Jag har nog alltid varit mer eller mindre intresserad av filosofi men det växte på sig en hel del när jag provade droger. Med droger blir det lättare att tänka outside the box så att säga, inte så att man tänker smartare men man har inte samma begränsningar i tankeförmågan. Nu efter jag provat en del droger så har jag haft lättare att tänka på ett sätt som inte alltid är logiskt men fortfarande har jag mycket svårt att ta in orealistiska, ologiska framför allt andliga tankar. Tyvärr formas man på ett sätt att tankar som inte är logiska är tankar som inte behöver tänkas.

Jag har alltid utmanat tankar på ett sätt som har varit onormalt, inte så jag har uppfattats som dum men kanske väldigt skum. Med drogerna var jag extrem, ifrågasatta i princip allt. Nu efter en tid utan droger har jag lugnat ner mig en del men tanken att tänka mer än just logiskt är väldigt gnagande och fortfarande ifrågasätter jag saker som är helt självklara.

Vi skulle ta bild på en känsla

Delad men fortfarande medveten

Jag vet fortfarande inte vad jag vill hålla på med, alltså det är helt blankt, helt svart. Jag vet att jag kommer bli någonting och även tjäna pengar men jag vet inte vad jag vill hålla på med. Så att gå en folkhögskola med en filosofiskt linje kändes som en bra ide. Jag menar även om jag inte kan få ett jobb efter det så kommer jag lära mig ännu mer om mig själv och på det viset kanske jag hittar nått som jag vill jobba med. Jag vill verkligen inte jobba på ett lager eller liknande jobb där jag inte behöver tänka så mycket, jag vill jobba med nått som… nej jag vet inte vad jag vill jobba med.

Tycker verkligen det är jätte jobbigt att jag inte har någon ide alls, känner mig ibland rädd för framtiden. Jag tycker det är konstigt med mänskor som vet vad de vill bli, vart fick de det ifrån lixom? Hur kan man ens veta vad man vill jobba med när man utvecklas och får nya värderingar för varje år. Även om jag blir skuldsatt upp till öronen så kommer jag inte jobba med nått jag inte trivs med, kanske som extra jobb men inget jag jobbar med permanent. Kan i och för sig prova på lite olika jobb men känns som om ska jag plugga så gör jag det nu.

Inte hunnit läsa ut boken ännu, alltså jag har inte ens fortsatt läsa. Saken med mig är att jag vill göra någonting med 100% insats på en gång, jag har väldigt svårt att slappna av från någonting jag påbörjat och oftast blir det för mycket av just det jag gör så nu tänkte jag träna på att göra någonting lagom. Nej helt ärligt kommer jag läsa ut boken ikväll, jag har ingen lust att träna på det nu.

Dagens citat fick bli någonting jag hittade av Albert Einstein som jag tyckte passade in

“Learn from yesterday, live for today, hope for tomorrow. The important thing is not to stop questioning.”

Träningsvärk i benen!

Första advent, fyfan vad jag ogillar allt som har med julen att göra, sjukt! Vet inte varför jag känner som jag gör med juletider, but its bring back bad memoris, kan inte sätta nått exakt minne av nått som hänt men det är bara dåliga minnen. Kan inte heller säga vid vilken ålder jag började ogilla jul men det var ett par år sedan nu. Ska fundera vidare vid det här, varför jag känner som jag gör men inte just nu.

Helgen har varit bra i övrigt, vi har varit och spela lazerdom, kört gokart, spelat biljard och sätt film. Får inte glömma hur bra mat vi ätit heller. Idag har vi ätit rostbiff med potatisgratäng, till förrätt var det gravad lax och räkor på någon special macka. Har även hittat ett spel till telefonen som jag bara älskar! Minecraft till Ios är sjukt kul!

Idag var vi nere på affären och jag kände för att slösa lite pengar, köpte 4 red bull, cigg och när jag kommer fram till kassan ligger det sådana där pocketböcker om stjärntecken, jag kastar på en sådan också. Cirka en 120 sidors pocket om just skorpiontecknet som jag är, läst ut halva och jag tycker den är ganska rolig att läsa. Inte för att jag tror på sådant där med stjärntecken men kände igen mig i ganska mycket. Ja jag vet att de skriver på ett sätt att varje person ska kunna känna igen sig på ett eller anat sätt men ändå tycker jag den träffar rätt på många punkter. Tänker läsa igenom den och ge er en bild av mitt stjärntecken och mina synpunkter och funderingar över det hela men har som sagt halva boken kvar.

Just det jag skulle skriva om mitt val av att välja en linje med filosofiskt inriktning men det kommer passa bra ihop med nästa inlägg om stjärntecknet så vi tar det snart. Ska fortsätta läsa boken nu…

Kanske Tatuering?

Dagens citat är skrivet av Audre Lorde

”Life is very short and what we have to do must be done in the now.”

Den feges lögn

• ·      Har du ljugit om någonting du skrivit?

Ja det har jag, jag har inte kunnat vara 100 % sann då det kan skada vissa personer som jag inte vill göra illa. Det jag har skrivit om mig själv och vad jag känner har varit helt sanningsenliga. Historian bakom allting är hur jag har upplevt det, det är min sanning och har någon invändningar till det var snäll och säg till så kan vi försöka diskutera fram ett annat sätt att skriva det på.

• ·      Hur går det med dagboken och skrivandet av den?

Det går inte alls så bra som det gjorde första 50 dagarna, skriver då och då men nu var det någon vecka sedan, borde skärpa mig då jag mår faktiskt bra av det. Jag har tittat igenom några av dagboksinläggen och just nu kan de inte komma ut offentligt tyvärr.

• ·      Visst är du är inskriven på egen vilja? Innebär det att du kan skriva ut dig när du vill? Och i så fall har du tänkt skriva ut dig någon gång sedan du kom dit?

Jag är inskriven helt frivilligt, på socialtjänstens språk heter det SoL placerad som innebär att alla har rätt till behandling som behöver det. Ja det betyder i praktiken att jag kan gå till personalen och skriva ut mig när jag vill. Det skulle vara väldigt dumt av mig och jag har inte haft några planer på det. När jag fick nej av personalen för en permisson jag ville ha så var det i tankarna men aldrig nått jag skulle ha genomfört. Alla får inte den här chansen och jag tänker ta vara på den.

• ·      Vad är ditt tips till andra drogmissbrukare om de vill komma ur allting? Hur gör man? Vad gör man? Det måste vara svårt att bara en dag lägga allting bakom sig! Starkt jobbat iallafall hörru!

Mitt tips är att gå till socialtjänsten, berätta hur du känner och vad som händer med dig. Varför du vill göra behandling och påvisa starkt att du måste ta dig iväg nu. Socialtjänsten kommer förmodligen skicka dig på avgiftning och där får du sitta till dess dem har hittat ett ledigt behandlingshem. För att du ens ska kunna ta det här steget måste du verkligen förstå att ärlighet är den ända vägen till drogfrihet, sitt inte ljug för varken dig eller socialtjänsten, var ärlig med dig själv. Om du ens tvekar på om du missbrukar så har du problem, tror du verkligen du kommer fixa det här själv? Förnekelsen är det största problemet i missbruket. Tänk inte så mycket på vad du har och inte har, har du inte drogfrihet så har du ingenting. Jag lovar att du kommer förstå vad jag menar när du är där! (Skrev som om jag vore drogfri idag, det är jag inte men jag har en större insikt i det hela.)

• ·      Du skrev alkohol är också en drog? Varför drack du på permissonen, har du ingen tanke på att även sluta med alkohol? Hur vill du definiera en drog egentligen? Skulle vara roligt att höra.

Jag anser att alla medel som är sinnesförändrande är droger. Jag drack alkohol för att jag ville fly för en stund. Det fungerade inte alls som jag hade hoppats och blev en tankeställare för mig. Jag trodde verkligen alkohol skulle fungera för mig men uppenbarligen inte. Dock har jag väldigt svårt att acceptera alkohol som en drog, det här kommer vara en bit jag får jobba med helt enkelt. Rom byggdes inte på en dag.

Fick även en fråga om mitt val av att läsa filosofi, skriver om det i nästa inlägg. Väldigt intressant och bra fråga!

Dagens citat skrev Ciara till mig igår som jag tyckte var väldigt bra, vet tyvärr inte vem skrivit den.

"Med lögner kan du ta dig framåt i livet men aldrig vända åter"

Ni klarade uppdraget!

Tack för alla frågor, det ger mig en hel del att tänka på. Tunga frågor! Kommer inte kunna ge rättvisa svar på allting men ska göra mitt bästa.

• Varför skötte du dig inte på permissionen?

•  Varför ljög du för personalen? 

Jag vet inte riktigt varför jag gjorde som jag gjorde, dels för att jag verkligen inte ville fara till Umeå och träffa människorna där, kände mig inte mogen för det och grejen är att jag inte får fara och träffa några tjejer bara sådär just nu. Ska jag på permisson måste det vara till en person som jag haft väldigt nära relation med eller på annat sätt varit en stor del av mitt liv. Jag ville verkligen träffa någon utomstående då de flesta jag känner använder droger eller på annat sätt inte är bra för mig. Därför valde jag att ljuga för personalen.

Jag tänkte redan innan permissonen att jag skulle dricka alkohol. Jag ville se hur stora förändringarna har blivit med mig men jag ville även fly från mig själv ett par timmar. När man har flytt med droger och på andra sätt tryckt bort sina känslor en så pass lång tid är det svårt att vänja sig med sig själv. Försök förstå att jag inte känner den riktiga Robin så bra och jag gillar inte allt med honom heller.

• ·      Skulle vilja fråga dig vad du själv tycker om att bli manipulerad?



Jag gillar verkligen inte mänskor som försöker manipulera, jag har varit med om det alldels för många gånger. Fyllt av lögner och bortförklaringar som på olika sätt har skadat mig, min personlighet, men lögner har för mig alltid varit en enkel väg till framgång. Det värsta är att det har funkat så pass bra och länge för mig att jag har ibland svårt att se varför inte. Ofta har jag fått det jag velat ha, efter bara vänt meningarna ett par gånger så har det blivit som jag vill.

• ·      Hur ser dina tankar om framtiden ut? Var realistisk!



Min framtid börjar ljusna mer och mer för mig, när jag kom hit hade jag inte en tanke på framtiden men efter ett besök på en folkhögskola i Hörnesand så började tankarna rulla igång på riktigt. Jag kommer börja med att plugga upp gymnasiebetygen, eventuellt en linje med fokus på filosofi. Har fortfarande ingen ide om vad jag vill jobba med och jag vet inte riktigt var i landet jag hamnar men körkort kommer jag försöka fixa mig så fort som möjligt då jag saknar den frihetskänslan oerhört mycket. Kommer försöka ta ett extra jobb som bud någonting. Större framtidsplaner är att renovera en husbåt, skriva en bok, en helt underbar flickvän, resa skulle jag vilja göra, lära mig allt om mig själv, hela tiden försöka utvecklas i mig själv och för att komma dit måste jag såklart hålla mig drogfri. Vilket jag ska!

• ·      Hur länge får du vara kvar på behandlingshemmet?

Finns ingen tid utsatt men efter bara 3 månader på behandlingshem har jag tagit åt mig behandlingen väldigt mycket snabbare än de flesta. Jag har ett mål att bli drogfri, inte bara vad jag säger utan jag vill verkligen det, därför kommer det här gå ganska fort och det är nog ingen omöjlighet att prata om utsluss redan i februari men när jag har övervakning och dömd till pissprov 1 gång i veckan fram tills i maj så kommer jag nog sitta här till dess. Lättare så

Några frågor kvar men vi tar som lite senare…

Just det, ett citat av Buddha blir det idag

"Den man som besegrar sig själv är överlägsen den som besegrar tusen man i ett fältslag"

24/11-11 

Fick en hel hög med brev idag, inget roligt överhuvudtaget. Kommer ihåg när jag var liten hur jag sa till mamma flera gånger ”jag vill också ha brev” fick till svar någonting i stil med ”Det är bara räkningar man får ändå”. Ganska rätt! Antingen räkningar eller andra tråkiga brev. Hur som helst så fick jag brev från tingsrätten idag. Sjukt jobbigt att öppna sådana brev!

Ringa narkotikabrott. Jag älskar det! Jävla skumt system vi har… Inget annat land i världen kan man åka dit för någonting man har i kroppen. Känns så sjukt jobbigt att behöva betala in 2500 kr för någonting som har hänt för flera månader sedan. Efter jag har betalat kommer det nog kännas bättre men rätt dryg summa att kasta bort.

Vi sitter i bilen nu, på väg till Sollefteå. Vi ska typ bada, basta och eventuellt köpa nått spel. Känns rätt kul men just de här bilfärderna är så fruktansvärt jobbiga, blir ju typ 1,5-5  timmars bil åkande varje gång vi ska någonstans. Lära sig ta det lugnt? JA

Dagens citat är skrivet av Emma Caulfield
”The best advice is to take it easy, respect speed limits and do not try to make up time lost in the tailbacks on the open road.”

Föresten vi når 10 000 sidvisningar idag! Sjukt vad fort det gick! Tack för all respons, tack för att ni läser det känns roligt! Dock måste jag säga att ni är dålig på fråga mig saker! Jag behöver era frågor för att hitta saker som ni faktiskt tycker är intressant att läsa om. Klarar ni ställa mig minst 10 frågor till nästa inlägg?

True to myself

Jag har kommit till en punkt i mig själv då jag känner skuld inför lögner, aldrig har jag kommit så här långt i mig själv. Kunde inte somna om inatt, låg och funderade en hel del på vem jag är och vart jag vill. För att jag ska kunna nå mig själv helt och hållet måste jag ge full kapitulation inför det som hindrar mig att nå drogfrihet. Om jag inte kan vara helt ärlig kan jag aldrig hitta mig själv.

Tänker nu berätta om vad som egentligen hände i helgen. Sanningen är viktigare än era åsikter.

Jag har inte varit i Kiruna och träffa pappa i helgen. Jag hade planerat det här ganska länge och hade en bra plan hur det skulle gå till, jag skrev en planering om hur jag skulle fara och träffa pappa, om vad vi skulle göra, vart jag skulle bo och så vidare. Hade pratat med pappa men när inte han riktigt gick med på det så gav jag ett falskt nummer till personalen så de inte skulle kunna få tag i honom. Pratade med tjejen som jag skulle till och berättade som det var till henne, hon tyckte inte häller om iden men jag var ganska tydligt om hur jag såg på saken ”jag tar konsekvenserna för det, det är mitt liv”.

När det bara var någon vecka kvar innan jag skulle fara så kände jag verkligen att jag vill vara ärlig med personalen och säga som det var, berättade för dem att jag skulle till Luleå men bara över söndag, när jag fyllde år. Alltså jag berättade en del av sanningen för att jag själv skulle känna mig lugn med hela grejen. Tänkte ungefär ”halva sanningen är bättre än ingen alls” 

Torsdag morgon kom jag fram till Luleå, gick om kring en stund på staden. Tjejen jag skulle till var ändå i skolan så jag gick mest omkring och tog det lugnt. Satt mig på ett café, bloggade och bara tog det lugnt. Efter ett par timmar så tog jag bussen hem till henne, hon var fortfarande i skolan men hennes mamma var hemma så vi satt och pratade någon timme om vem jag var och vad jag gjorde. Det blev någon film senare men vi gjorde inget speciellt direkt.

Fredag morgon så for hon till skolan igen och jag for på gymmet, tränade ett par timmar sedan käkade jag nått och gick på biblioteket. Det var då jag läste igenom boken punkt. Fredag kväll drack vi några öl och var på någon fest, vi körde ”jag har aldrig” haha fan vad jag fick dricka. Blev inte speciellt full men lite vinglig på benan var man väll, for senare hem till henne och somnade ganska fort.

Lördag vaknar jag rätt tidigt, det var en lugn dag. Tjejen jag var hos får ett samtal om en fest på kvällen. Vi hade bestämt oss för att inte dricka den kvällen men när vi väl kommer på festen så bjuds det hejvilt på alkohol. Tjejen som hade festen fyllde 20 år samtidigt som mig, så när lördag natt blev söndag morgon så hade vi hunnit fira ganska rejält, snaps efter snaps slank ner. Var ganska packad när vi tillslut tog oss mot krogen, när vi väl står och ska gå in så säger vakten till mig ”nej du kommer inte in ikväll”. Jag blev lite arg och bestämde mig för att ändå ta mig in på nått sätt. Går i väg en bit och funderar på hur. Kommer med en super ide, springer fram till rökrutan och hoppar över staketet. Planen lyckades och jag tog mig in. Jag hann ungefär vara där inne 5 minuter innan vakten får syn på mig. Han tar tag i mig på en gång och ber mig gå ut, jag vägrade. Så det blev lite arga ord växlingar innan jag tillslut kommer ut. Nej jag kommer inte ut hur som helst de får bära ut mig därifrån, brottar ner mig på marken och ringer polisen. 


Polisen hämtar upp mig, tar in mig i bilen och kör därifrån. Tänkte hela tiden när de tar in mig i polisbilen ”så man ska alltså vakna i fyllecell på sin födelsedag”.  Jag var inte speciellt full och det gick väldigt bra att kommunicera med mig så när vi pratat en stund säger den ena polisen ”ja, jag vet inte varför vi har hämtat dig. Berätta var du sover så skjutsar vi dit dig”. Jag kommer hem till henne som jag sov hos och pratar en stund med hennes mamma om kvällen. Sjukt vad jag skämdes!

Hela födelsedagen var jag jätte bakis, jag som inte ens brukar bli bakis men det var nog den bästa födelsedagen någonsin ändå. Vi bakade tårta och hade verkligen super trevligt hela dagen. Lärde känna hennes syster bättre också! Galet fin tjej det är!


För att summera helgen så kan jag säga att det var bland de bästa helgerna i mitt liv. Lärde mig sjukt mycket om mig själv och om andra mänskor. Tack tack tack tack för att jag fick komma till er! Trots några missöden så kan jag aldrig haft det bättre! Även alkohol är en drog!

Dagens citat är skrivet av Ralph Waldo Emerson

”God offers to every mind its choice between truth and repose.  Take which you please - you can never have both.”

All i ever know

Kommit över mitt ex ganska bra men självklart tänker jag på henne då och då. Vi hade ett jätte fint förhållande, klart det var problem men det funkade bra och vi var verkligen kär i varandra. Att ha ett förhållande är verkligen en trygghet jag saknar.

Nu har jag varit singel i cirka 4 månader och en av anledningarna att det tog slut var just på grund utav att jag ville vara ensam. Hamnade ju på behandlingshem ganska fort så jag har inte riktigt hunnit utnyttja grejen att vara singel men känner verkligen att det inte är speciellt.

6år har jag sammanlagt varit i förhållande. Det är fan sjukt! Jag menar jag är inte speciellt gammal ändå och har redan hunnit varit så här många år i förhållande. Kan vara att jag velat hitta någonting som fyller ut ett tomrum, kan vara att jag velat fly från vad jag egentligen känner, kan vara en hel hög olika anledningar men jag har alltid trivts med att ha flickvän i alla fall.

Sedan jag kommit på behandlingshem är det nog det som har varit det jobbigaste, alltså att inte ha flickvän. Jag saknar verkligen att vara i ett förhållande, jag saknar sjukt mycket att ge kärlek till någon, skicka nått fint brev, skicka en massa rosor till, ringa och bry mig. Jag vill verkligen hitta den där tjejen som jag kan ge all kärlek till.  Det handlar verkligen inte om att jag vill komma hem och ha någon jag kan fara och ha sex med, nej!

Funderat på fördelar och nackdelar med förhållande just nu och helt klart kan jag säga att det blir nog fler nackdelar. Jag vet inte ens om det är förhållandet jag vill ha, handlar det verkligen om kärlek eller handlar det om att fly från mig själv. Jag kan inte svara på det överhuvudtaget.

Till nått helt annat, idag på aktiviteten så skulle vi köra en turnering där själva uppdraget nog mest var att se hur vi samarbetar men det fanns även ett pris till vinnaren. Vi lyckades inte lösa problemet, vi skulle  komma fram till hur och vilka som skulle spela med vilka för att slutligen få fram en vinnare.

Kanske någon kan hjälpa mig lösa det här problemet?

Vi var 4 stycken som skulle spela både biljard och pingis, för att det skulle bli jämt och alla skulle spela båda sakerna så var vi tvungen att ha något slags system för turneringen. I vilken ordning ska vi då spela så det blir rätt?

 1 vinnare, 2 olika spel, 4 personer hur skulle systemet sätt ut?

Dagen citat såg jag att min faster la upp på facebook, kan tyvärr inte hitta vem som skrev den.

"Everyone says love hurts, but thats not true. Loneliness hurts, rejection hurts, losing someone hurts, envy hurts. Everyone gets these things confused with love. But in reality love is the only thing in this world thats covers up all the pain and makes someone feel wonderful again."  

Förväntade mig för mycket.

Sitter i bilen på väg tillbaka till vittra nu, känns skönt. Tillbaka till tryggheten, det är klart det känns jobbigt samtidigt men man får försöka se det positiva. Det har varit super roligt att få träffa mamma och lillebror igår! Fan vad jag har saknat dem! Jag kände när jag gick hem från tåget igår natt att jag saknar hela Umeå, eller alltså det är dubbla känslor. Svårt att förklara.

Det har hänt mycket i helgen med mig, börjar hitta saker i mig som verkligen behöver jobbas med. Idag hade vi även möte med socialen och då fick jag verkligen upp ögon för saker jag behöver jobba med och tänker göra det innan jag vill gå ut och berätta vad jag har för personlighetsdefekter, Alla mänskor har personlighetsdefekter det gäller bara hitta dem och jobba med dem så blir man bättre som person,

Väldigt skönt att hitta någonting man gör fel och börja tänka på dem. Grejen är att ända sättet att jobba bort en personlighetsdefekt är att veta om den. Ja alltså när du vet vad du har för nått som du måste bli bättre på då har du redan tagit första steget till förbättring. När du vet vad du gör för fel kommer du analysera ditt beteende varje gång du gör felet och tänka om lite granna för varje gång. Det här blev svårt att förklara, hoppas ni förstår.

Nu blir det inte permisson förens efter jul någon gång, tidigast januari. Det känns väldigt långt dit men när man är tillbaka på stället kommer man verkligen in i ett slags ”offlinemode” jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men man tänker som inte så mycket på vad som händer hemma eller överhuvudtaget utanför behandlingshemmet. Till och med när man läser tidningen så bläddrar man bara igenom för att se vad det går på tv på kvällen ungefär.

Dagen citat är skrivet av Maria Robinson

“Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.”

What he wrote down

Tankar och funderingar.

Det har varit en super bra helg, jag har hunnit få fundera rätt mycket på vem jag är och vad jag gör på behandlingshem. Jag har märkt mycket förändringar på mig som jag helt ärligt inte alls gillar. Blivit blyg, har dåligt självförtroende och har till och med svårt att prata med/ inför folk. Känner inte alls igen mig i det här men är säker på att det bara är nått tillfälligt.

Måste skriva några fler rader om det här för jag tycker verkligen det är super jobbigt. Såhär grejen är att jag har alltid tyckt om mig själv, ja alltså jag har aldrig en känt mig dålig på nått snarare tvärtom. Har snarare haft för bra självförtroende och kanske därför det har gått snett. Men i helgen var jag skum. Jag ville knappt prata, det var som om jag var rädd att säga fel eller nått. Kände inte alls igen mig. Undra varför det har blivit såhär, vafan hände? Men det blir en grej jag får jobba med, tror det kan bli såhär i början.

Såg filmen ”in to the wild” i helgen, ja 2 gånger till och med. Älskar bara den filmen! Så sjukt bra film med citat man verkligen börjar fundera av. Till exempel ”Rather than love, than money, than faith, than fame, than fairness... give me truth.".

Väldigt fint citat och det är ju så sant! Jag vill faktisk alltid ha sanningen,

Tänkte skriva flera sidor nu men jag fortsätter imorgon, känner mig lite trött faktiskt,

Slapp dag

Läste ut boken Punkt idag, jag gillade boken helt klart läsvärd men jag tror du antingen ska vara i ett missbruk eller kommit ur ett för att förstå den fullt ut.

Boken handlar om hans egna liv, det har inte varit en dans på rosor direkt och med en väldigt traslig barndom har han ändå lyckas klara sig bra. Fullt av bråk och misshandel vart alkoholen och droger en lätt utväg. Här får man följa med honom ända sedan han var litet barn tills idag då han är nykter. Med olika sporter och aktiviteter har killen försökt slippa sina känslor, hunnit dansa, cykla Bmx, basket, fotboll och slutligen musiken. Man får följa med hela resan men även en del inflyt av egna väringar på det hela utifrån dagens känslor. Varje kapitel avslutas med en låttext. Köper du boken får du även med skivan som han gjorde till och det blir betydligt mer personligt att läsa på så vis.

Jag hörde om boken för cirka 1 månaden sedan och har velat läsa den sedan då men inte hittat den eller fått tag i den, byggt upp ganska stora förväntningar. Jag måste erkänna att jag blev besviken, läste ut boken på cirka 3 timmar. Man blir fast i boken och vill läsa ut den på en gång, speciellt när det är en väldigt lättläst bok. Känns som jag ville att han skulle ha lagt ner mer energi på texten, inga direkta fel men med en del omformuleringar hade boken inte blivit sämre. Redan när jag fick boken i handen kände jag mig lite besviken, en avlång bok som nästan såg ut som någon typ bildbok men det fanns ju sin anledning, ja alltså varje kapitel avslutas med en låt och varför boken är så passa avlång är för att original låttexten ska få plats. Boken blir betydligt bättre när man faktiskt lyssnar på skivan till!

Boken är skriven av Johan Alander

Du hittar den här 

Permisson känns skön, får lära mig mycket om mig själv som jag inte kan lära mig på annat sätt än att vara ute i samhället själv. Blir ingen paus från denna behandling som händer i mig. Reflekterar över allting som händer, hela tiden. Jag har väldigt dåligt självförtroende just nu, längtar helt seriöst tillbaka till behandlingshemmet. Eller till bubblan som man är i där. Tryggheten.

En annan sak hände även idag, jag åker typ 80 mil men lik förbannat träffar jag gamla missbrukare, helt sjukt. Gick bra i alla fall sa bara hej och gick vidare men det sätter igång en heldel tanke verksamhet. En sak till, jag förstår inte riktigt varför jag for hit även om det är nyttigt för mig…

Not afraid

Sätter mig i Bistro vagnen, köper en kopp kaffe, sätter lurarna i öronen och slår på några sköna låtar. Känns mysigt, känns avslappnat på nått sätt, trivs sjukt bra utan personal omkring mig, tänker njuta av varje minut! Natten gick väldigt fort och jag sov bra i sovkupén.

Det har hänt så mycket med mig de senaste månaderna, jag har svårt att ens förstå det. Lärt mig hur mycket som helst om mig själv som jag aldrig trodde, att jag är så behov av bekräftelse? Att jag flyr från ansvar på det sätt jag gjort är ju inte ens mänskligt. Det blir många uppvaknanden, kan inte säga annat än att jag behöver det.

Ett annat uppvaknade är hur lite vänner man haft, jag vet inte om jag bara strulat till allting innan jag for men att inte en ända person man varit med har ringt? Känner mig lurad. Hur kan man vara så dum att tro att dessa ens skulle ringa? Jag vet inte men får tydliga bevis på att det är bara idioter man umgåtts med. Falska vänner som man både utnyttjat för droger och tvärtom. Skönt att jag inte har kvar några nummer på luren, blir bara irriterad av att se dess namn.

Snackat en hel del med ett par polare som också sitter på behandlingshem, blir super glad att det finns fler som försöker som också märker hur mycket bättre man mår. Det är väldigt intressant att se att det är inte bara jag som har de här känslorna utan det verkar vara mer regel än undantag. Saknar Pontus! Fan vad jag saknar dig!

Känner mig väldigt avslappnad, som om jag gått omkring och spänt mig flera veckor. Skönt att få vara själv! känns som hur jag än skriver så slutar det med att jag vill berätta hur underbart det är att vara utan personalen. Jag gillar verkligen inte att någon ser till mig eller egentligen är det en slags känsla av frihet.

I veckan for vi till en folkhög skola i Hörnesand, vill verkligen börja plugga nu. Problemet är att jag inte vet alls vad jag vill hålla på med. Finns så brutalt mycket olika saker att bli, men vad vill jag hålla på med? Tycker det är jätte jobbigt att inte har nått klart mål framför mig. Satt en hel kväll och bara sökte olika skolor, kollade till och med på skolor utomlands. Problemet med en skola utomlands är att jag först måste fixa gymnasiebetyget sen kostar det rätt mycket pengar men jag vill ju inte bara jobba på ett lager. Jag vill göra nått större, helst av allt vill jag gå i kostym varje dag^^ Det som känns roligast är nog att jag behöver inte rikta in mig på en speciell kommun, hela Sverige är möjligt för mig och jag kan lova er att det blir inte att flytta till Umeå igen, funderar starkt på till exempel Jönköping. Jag gillar att skriva och känner nu att jag skulle vilja pendla en heldel i jobbet, någon ide?

Börjar bli lite ljusare ute, kaffet börjar verka, betydligt piggare känner jag mig. Blir skönt att komma fram så jag får röra mig. Ska gå direkt till biblioteket, ska försöka hitta boken ”punkt”. Handlar om en kille som suttit på behandlingshem och han resa igenom allting, hittar jag den inte så går jag lätt och köper den. 

Äntligen

Hur börjar jag skriva det här då?

Sitter på tåget nu, till och börja med så hade jag galet tur. Istället för ligg kupé som personalen hade bokat åt mig så fick jag en egen sovkupé!

Aldrig haft såhär svårt att skriva tror jag, kanske för att det verkar vara några som har sex i kupén bredvid ^^ kan fan inte koncentrera mig, Haha.

Back to track, känns riktigt skönt att fara från behandlingshemmet, det blir bra att komma ifrån lite granna. Sjukt less på alla där borta! Inte att jag ogillar dem eller så men träffas man nästan varje i 2 månader så blir man less så är det bara. Känns som jag ska tillbaka till verkligheten, haha som om jag vore i ett tv-spel eller nått sådant. Tror det är nyttigt för själva tillfrisknandet att fara därifrån också, får tänka igenom vad som händer och hänt med mig.

Kiruna klockan 10 i morgon bitti, ska vara där några dagar och bara fundera på livet. Gå på biblioteket hyra någon bok men mest bara vara själv, behöver få lite egentid. Känns typ jobbigt att ens personalen ska ringa, jag vill bara vara själv. Funderar starkt på att stänga av luren.

Om du hängde med på föregående inlägg så kanske du snappade upp att jag ska fara till Luleå och träffa en kompis där, känns så brutalt roligt! Speciellt att jag fyller 20 år i samma veva! Hoppas jag får nått fint^^

Äh det går inte att skriva just nu. Fortsätter imorgon!  

Instängd

Fredag kväll, jobbigaste kvällen på veckan tror jag eller egentligen den bästa men just att titta igenom Facebook och se vad alla gör är väldigt frustrerande. Inte för att jag vill festa eller så men att se att alla ska göra nått med någon är väldigt jobbigt. Jag vill också vara med vänner, fara och grilla, åka bil eller bara kunna gå på affären. Rätt ord för känslan är nog instängd.

Vi har haft en lugn dag idag, inte gjort mycket alls. Tränade tidigare idag sen gick vi ut på en promenad tillsammans. Till middag åt vi en 3 rätters middag. Till förrätt någon slags lax rulle, varmrätt åt vi black and white och till sist friterade bananer med glass som efterrätt. Galet gott och jag åt massor!

Imorgon ska vi fara och spela paintball med ett annat behandlingshem verkar det som. Kan nog bli roligt men jag överväger starkt att skippa det, tycker inte alls det är speciellt roligt att skjuta på varandra. Mest för att jag inte gillar att få ont och blå märken, jaja kalla mig tönt då.

Igår var vi på ett stort Na möte, det var nog närmare 35 personer där och kändes väldigt nervöst att dela någonting men gick ganska bra. Nyttigt att vi for dit för tidigare den dagen fick jag lära mig en hel del om mig själv. Vi gick igenom olika sätt man flyr från ansvar på. Fick ett papper med olika beskrivningar om hur man brukar göra det och i princip alla dessa olika sätt stämde in på mig. Kände mig direkt träffad, kändes som gruppen var enbart för att jag skulle få ett uppvaknade. Det fick jag om inte annat. Ska lägga upp en kopia på dokumentet när jag får bättre internet (ja vi får det snart).

Tycker verkligen det är tungt när personalen hittar personlighetsdefekter på mig. Ja alla känner väll så mer eller mindre när någon är så uppriktigt mot en. Grejen är att jag inte vet hur jag ska tackla det riktigt, först blir jag arg sen typ ledsen. Förstår inte förens efter en stund att jag måste prata ut om det och få ur mig mina känslor. Jobbigt när de hittar defekter jag måste jobba med, det är inte första gången precis.

Tar åt mig behandlingen väldigt bra, tror verkligen det här är rätt för mig. Jag känner att det händer saker i mig som aldrig har hänt tidigare. Rätt tuff känsla, dock väldigt jobbig stundtals. 

Känslor

Allting är så skumt nu för tiden, jag känner känslor på ett sätt som jag inte gjort på länge eller om jag överhuvudtaget har känt så här förut, känner mig glad, ledsen, förväntansfull, arg, egoistiskt, and so on

Jag dippar mellan bra och dåligt, ena stunden är jag super glad andra stunden kan jag vara arg. Tar jätte mycket av min energi, jag gillar inte alls att det där. Kan bli super glad för ett sms medans jag kan bli jätte arg över att typ lakandet inte passar . Har aldrig haft dåligt självförtroende någonsin men nu dippar till och med det. Alla känslor, allting som händer, alla personer, allting är skumt.

Vill hitta någon typ balans i mig själv men det kommer väll, känner mig ledsen just nu. att jag ens började missbruka. FAN!

När jag tränar/motionerar slipper jag dippa i humör och det är nog därför det har blivit så viktigt för mig, känner redan innan hur jag är på väg att dippa i humöret och på en gång springer jag ut till gymmet, kanske inte super bra men grymt skönt att slippa dessa känslor. Jag visste nu innan också att jag kommer känna mig låg men faktiskt ville jag ärligt det. Skönt att känna såhär det här ibland.

7 dagar kvar. Känns skönt att slippa det här stället ett par dagar, verkligen! Jag ska fara till Kiruna och hälsa på pappa. Ska dock fira min födelsedag i Luleå med en kompis jag inte träffat på flera år, känns lite läskigt men blir garanterat roligt iallafall! Hoppas bara jag inte strular till något som jag brukar kunna göra. Ska verkligen tänka mig för!

Känns som jag har blivit mer medveten om vad som händer omkring mig på nått sätt, jag reagerar på små saker som när någon stänger snusdosan eller vilken sko man först sätter på sig. Börjat analysera allting också, varför folk sitter på vissa sätt eller speciellt hur personer beter sig. Att inte säga nått säger mer än vad man tror. Jag är nog lätt att läsa då jag verkligen har en förmåga att visa alla känslor på alla olika sätt som går.

   

6/11

Har varit ute och gått idag också, ja alltså när jag fick avslag på permissonen sist så blev jag jätte arg. Jag tog på mig jackan och tänkte gå runt sjön som ligger här, bara för att typ gå av mig ilskan eller nått sådant. Haha ah det gick inte så bra, efter cirka 7 kilometer tog vägen jag gick slut. Tänkte vara smart och gå genom skogen för att nå vägen som jag vet låg på andra sidan. Tog upp min telefon och kollade kartan. ”om jag går rakt fram nu borde jag nå vägen på andra sidan”. Jag tog mig aldrig fram på andra sidan utan gick vilse och telefon blev utan täckning. Var tvungen att svälja min stolthet och ringa personalen. Sjukt pinsamt att behöva ringa och säga att man var vilse. Det löste sig i alla fall och fick skjuts tillbaka.

Två dagar senare så kom en kille som bott här förut förbi och vi tog en promenad tillsammans för att lära känna varandra. Denna gång var jag fast besluten att försöka ta mig runt sjön igen. Med hans lokal kännedom så lyckades vi ta oss runt hela sjön, men det var en dryg promenad. Kändes som vi aldrig skulle komma fram, gick och gick. 1,5 mil senare var vi tillbaka på behandlingshemmet, tog oss typ 3 timmar men vafan.

När vi äntligen var tillbaka hade jag en sjukt skön känsla i kroppen och bestämde mig då för att ta en lång promenad varje dag tills snön kommer. Nu har jag gjort det varje dag sedan dess och hunnit promenera till de flesta ställen häromkring. Minst 1 mil om dagen har jag gått, har jag bara lyckas gå 6-7 kilometer så har jag stått på löp banandet tills jag nått 1 mil. Idag vart det längre då jag gick runt sjön igen. Så underbart att gå omkring att fundera på livet. Det är konstigt men känns som det är massor jag funderar på men ändå vet jag inte riktigt vad det är.

I helgen såg vi på bio och handlade kläder. Köpte ett par jeans och en tröja. Tintin såg vi på bion, sådär lagom bra var den. Har sätt både bättre och sämre filmer men var snygg i 3d i alla fall. Jag käkade en kebab tallrik för första gången på en månad också! Helt klart värt, less på alla sallader jag ätit nu på sistone.

Vi ska se någon action film nu, hoppas den är bra för jag gillar inte att se film överhuvudtaget!

Time

19.37

Börjat rulla egna cigaretter för att få dra ut på tiden bara lite ytligare.

19.38

har haft svårt att skriva ett tag nu, jag vet inte riktigt vad jag vill skriva ens om. Känns som jag inte riktigt har energin att skriva.

19.40

Tiden står stilla här, har en sjuk hemlängtan. Har haft ganska många dagar i rad nu där jag känner att jag verkligen vill härifrån, är så fruktansvärt less på alla här nu.

Klockan ringer 8.43 på morgon, möte sedan grupp. Lunchen är klar mellan 11.30 och 12. Redan nu börjar man fundera på vad det är för middag. Efter lunch är det aktivitet eller gym eventuellt nått möte med personalen.

Dagarna börjar gröta ihop sig, man kliver upp och längtar tills man ska sova. Tänker på en Pistvakt låt ”jag vaknar upp på morgonen, så var den dagen förstörd” har lite av en sådan känsla i kroppen just nu. Men det blir väll bättre när jag kommer tillbaka efter permisen. Försöker alltid att hitta det positiva men sedan jag kommit hit måste jag erkänna att jag blivit lite av en pessimist, ser oftast bara det negativa.

Permis i alla fall när jag fyller år, 12 dagar kvar. 12 dagar är 288 timmar, vi säger att jag sover bort cirka 1/3 av den tiden vilket innebär 192 timmar vaken tid. Utav dessa 12 dagar är 8 dagar schemalagda dagar 9.00 -15.00 vilket är 48 timmar sammanlagt, om vi tar bort det från de 192 vakna timmarna så har vi 144 timmar som kommer att gå ut på att sitta och titta på klockan, fast allt är ju vad man gör det till så jag ska inte säga så mycket.

Det som ändå är mest spännande av allt är att tiden går så fort när man tittar tillbaka. Jag vet inte riktigt men det känns så skumt att ha suttit här i 2 månader redan. Måste ändå säga att jag aldrig har gjort så mycket som jag har gjort sedan jag kommit hit. Kört cross ett antal gånger, varit och åkt Zipline i Åre, varit och relaxa i både östersund och sundsvall på deras badhus. Bio 3 gånger och hunnit spela paintball till och med. Haha här sitter jag och gnäller om att det inte händer något men faktisk gör vi en hel del. Fortfarande att inte kunna göra vad man vill är en frihet man inte uppskattar förens man tappar den. Jag gillar verkligen inte att människor bestämmer över mig, vet inte varför det är så djup rotat i mig men så har jag känt typ hela mitt liv. Jag gör det jag vill och tar sedan konsekvenserna för det. Nu idag kan jag säga ja, ibland skulle jag behövt lyssna på de omkring mig men jag är vem jag är idag och det är inget jag skulle byta bort mot nått i världen.

Farmor jag saknar dig otroligt mycket! Börjat skriva på en dikt jag ska tatuera till minne eller ära för dig, svårt att förklara hur mycket du betyder för mig men jag ska verkligen göra mitt bästa och du, jag vet att du ser mig. Försöker verkligen fixa det här!

Ska bli bättre på att uppdatera det ska jag verkligen men försöker hitta mig själv samtidigt och det är inte så lätt hela tiden. Btw fan vad skönt det var att skriva.