Not afraid

Sätter mig i Bistro vagnen, köper en kopp kaffe, sätter lurarna i öronen och slår på några sköna låtar. Känns mysigt, känns avslappnat på nått sätt, trivs sjukt bra utan personal omkring mig, tänker njuta av varje minut! Natten gick väldigt fort och jag sov bra i sovkupén.

Det har hänt så mycket med mig de senaste månaderna, jag har svårt att ens förstå det. Lärt mig hur mycket som helst om mig själv som jag aldrig trodde, att jag är så behov av bekräftelse? Att jag flyr från ansvar på det sätt jag gjort är ju inte ens mänskligt. Det blir många uppvaknanden, kan inte säga annat än att jag behöver det.

Ett annat uppvaknade är hur lite vänner man haft, jag vet inte om jag bara strulat till allting innan jag for men att inte en ända person man varit med har ringt? Känner mig lurad. Hur kan man vara så dum att tro att dessa ens skulle ringa? Jag vet inte men får tydliga bevis på att det är bara idioter man umgåtts med. Falska vänner som man både utnyttjat för droger och tvärtom. Skönt att jag inte har kvar några nummer på luren, blir bara irriterad av att se dess namn.

Snackat en hel del med ett par polare som också sitter på behandlingshem, blir super glad att det finns fler som försöker som också märker hur mycket bättre man mår. Det är väldigt intressant att se att det är inte bara jag som har de här känslorna utan det verkar vara mer regel än undantag. Saknar Pontus! Fan vad jag saknar dig!

Känner mig väldigt avslappnad, som om jag gått omkring och spänt mig flera veckor. Skönt att få vara själv! känns som hur jag än skriver så slutar det med att jag vill berätta hur underbart det är att vara utan personalen. Jag gillar verkligen inte att någon ser till mig eller egentligen är det en slags känsla av frihet.

I veckan for vi till en folkhög skola i Hörnesand, vill verkligen börja plugga nu. Problemet är att jag inte vet alls vad jag vill hålla på med. Finns så brutalt mycket olika saker att bli, men vad vill jag hålla på med? Tycker det är jätte jobbigt att inte har nått klart mål framför mig. Satt en hel kväll och bara sökte olika skolor, kollade till och med på skolor utomlands. Problemet med en skola utomlands är att jag först måste fixa gymnasiebetyget sen kostar det rätt mycket pengar men jag vill ju inte bara jobba på ett lager. Jag vill göra nått större, helst av allt vill jag gå i kostym varje dag^^ Det som känns roligast är nog att jag behöver inte rikta in mig på en speciell kommun, hela Sverige är möjligt för mig och jag kan lova er att det blir inte att flytta till Umeå igen, funderar starkt på till exempel Jönköping. Jag gillar att skriva och känner nu att jag skulle vilja pendla en heldel i jobbet, någon ide?

Börjar bli lite ljusare ute, kaffet börjar verka, betydligt piggare känner jag mig. Blir skönt att komma fram så jag får röra mig. Ska gå direkt till biblioteket, ska försöka hitta boken ”punkt”. Handlar om en kille som suttit på behandlingshem och han resa igenom allting, hittar jag den inte så går jag lätt och köper den.