Sårat

”Sårat många har du gjort men är det någon som du tycker du svikit och sårat mest av dina kompisar eller vuxna i din närhet?
Känns det som att de som betyder mycket för dig finns kvar trots det du gjort mot dem?”

Jag är så fruktansvärt ledsen att det har blivit såhär med mitt liv, jag har aldrig menat att såra någon utan det har kommit med min drogpersonlighet. Jag är egentligen är en bra kille som verkligen inte vill såra någon och hur det har blivit såhär ändå har jag svårt att svara på.

Hur jag bara kunnat skita i personer i min omgivning, hur jag har varit så fruktansvärt egoistisk är svårt att föreställa sig. Allt har handlat om mig och hur jag har det, bara jag haft det bra så har det runtomkring mig varit skit samma.

Jag kan inte säga att det är några speciella som jag svikit mest, jag menar alla har olika känslor och alla tar åt sig på olika sett. Om jag kanske ringt en kompis tokbäng så har den personen tagit åt sig på ett sätt medan om jag inte hjälp mamma måla om har hon tagit det på sitt sätt.

Vill försöka svara på frågan ändå och jag kan säga att det finns vissa personer i min omgivning som jag borde ha behandlat på ett helt annan sätt. Först och främst mitt ex, jag skäms så otroligt mycket på att ens tänka på hur jag behandlat henne, ingen människa är värd att behandlas på det sätt jag behandlat henne och jag har fruktansvärt mycket ångest för det här fortfarande. Har inte pratat med henne speciellt mycket än idag hur jag känner inför det men det är så svårt att förklara för henne hur jag ser på allting när jag själv inte riktigt vet. Hon är en av de jag känner jag har sårat mest.

Två vänner har jag svikit väldigt mycket också, en av dessa har jag känt i många år och både han och hans familj har ställt upp så fruktansvärt mycket för mig, att jag gjort som jag gjort mot honom är helt oförlåtligt. Han har ställt upp i vått och torrt, hans föräldrar har låtit mig följa med på både semestrar och allt möjligt. Hans lillasyster är en super fin tjej och det känns som jag aldrig ens har uppskattat det tillräckligt. Du vet vem jag pratar om och jag önskar det finns något sätt i världen jag kan förlåta dig på! Jag behöver både dig och din familj kvar i mitt liv, ni betyder så väldigt mycket för mig! Jag brukar kunna formulera mig men när jag försöker skriva det här får jag börja om och börja om. Tack med hela mitt hjärta för allt, snälla låt oss gå vidare.

Den andra killen jag pratar om fanns där när jag behövde någon som allra mest, missade i historian en del men faktiskt är det så att jag flyttade inte in till Umeå på en gång utan jag bodde hos den här killen nästan hela sommaren, vi gjorde allt tillsammans. En så sjukt bra kille som till och med sa till mig första gången jag rökt på ”Du kommer fastna i den där skiten, lägg ner” varvid jag svarade ”Nejnej inte jag” du hade rätt! Förlåt att det blev såhär. Önskar man kunde dra tillbaka tiden när vi höll på som mest med allt vi gjorde men tyvärr är det inte så lätt. Jag hoppas vi kan bli så bra vänner som vi än gång var! Tack för allt och hälsa din mamma att hon är nog den bästa mamman man kan ha.

Känner nu när jag skriver att det finns fler jag skulle vilja skriva om men det är så svårt och risken att jag missar någon betydelsefull är stor. Frågan innehöll också en annan del då du undrade om jag tror de finns kvar för mig. Jag tror att även om relation med någon har brustit på några ställen så kan den bara bli starkare. Det är klart det kommer ta tid men när man väl är där tror jag den absolut blir starkare än förut. De finns kvar för mig även om de inte känner likadant, jag måste bara visa hur mycket jag skäms för allting jag är nått sätt.

Jag blir ledsen att du som skrev frågan var anonym, känns som den där frågan inte kommit om det inte är så att jag sårat dig. Känner du att jag har sårat dig så har jag absolut gjort det, jag vill verkligen försöka säga förlåt eller på nått sätt prata med dig, snälla skriv till mig.