Första dagen på avgiftning

23 augusti 2011 19:41

”Avgiftning idag, känns super konstigt vet inte om detta kommer funka, ångesten kryper på mer och mer. Benen känns som spagetti, en oerhörd rastlöshet i kroppen.

Visade bara thc och benso i pisset så det lär bli svårt att få ut några sömnisar, så det är alltså nu jag ska börja mitt drogfria liv?

Är fortfarande i cb dimman och skulle vilja skriva hur mycke som helst men allt är så osammanhängande.”

23 augusti 2011 21:35

”Lärt mig spela gubben oah på munspel :) Gubben här va super trevlig, lite dryg dock men hel schysst faktisk. Suttit och snacka lite sex skämt och bara allmänt prat, fett jobbigt att han glömmer allt hela tiden dock.

Kom hit en tjej precis lyckojeveln är ju hur bäng som helst, hann inte riktigt se hur hon såg ut men jag tror hon är typ i min ålder, vi lär ju träffas imorgon. Kanske man till och med får sex på avgiftningen ;)

Hunnit med lite kropps träning ikv med :) jobba hårdare imorgon :)”

23 augusti 2011 23:14

”Det här suger... Ligger och glor på tv, har inte ett skit att göra. Tror det blir mycket psykiskt också när man vet att man är inlåst och inte kan ens gå ut att röka en cigg som man vill. Behöver en hink!”

Första dagen på avgiftningen gick ganska bra. Det sista jag gjorde innan jag lämnade Umeå var att röka ner mig totalt. Tänkte att det här är nog sista gången jag röker och då ska jag göra det på riktigt. Sov hela vägen på bussresan så jag hann inte fundera så mycket på vad som kommer hända men sista biten åkte jag bil och då var jag rejält nervös.

När jag kommer fram så är vi i en liten by och själva stället jag ska var på heter Renkronan. När vi kommer in i huset så får jag varken ta en cigarett innan eller någonting utan direkt in till vänster. In i ett litet rum där jag måste klä av mig och byta kläder till deras. Ett par mjukis byxor och en gul tshirt får jag, även ett par stöd sockar (riktigt sköna). Gjorde ett pissprov och sedan förde de in mig på en avdelning till vänster. Kommer ihåg hur de efter mig stänger dörren och jag hör ett klickljud, en rysning gick genom kroppen. Jag gillar inte alls att vara inlåst, och kände mig direkt fruktansvärt instängd.

Kollade upp i hörnet på datorn nu och ser att det är två månader sedan jag lämnade Umeå idag. Att dessa två månader har förändrat mitt liv så mycket hade jag aldrig kunnat tänka mig då och vad fort det har gått. Jag sa till en i personalen att jag känner mig typ redo för världen igen i veckan, han bara skrattade åt mig och sa ”Du har mycket kvar unge man”. Ibland har jag svårt att se vad det skulle kunna vara men efter 3 års missbruk och ännu 19 år ohälsosamt liv så förstår jag också att rom inte byggdes på en dag.