Tappade körkortet, jobbet och lägenheten

Varför de höll mig kvar under resterande del av natten var för att hinna gå igenom lägenheten, bilen och kolla av så allting stämde. Glömde berätta det men samtidigt som jag fått jobbet så skaffade jag en egen lägenhet, hade egentligen bara hunnit flyttat in sakerna.

De släppte mig tillslut och jag började sakta röra mig hemåt. Många tankar gick genom huvudet. Var i en helt annan värld, gick rakt ut i vägen och höll på bli överkörd men var inte speciellt brydd, fortsatte bara gå. Livet kändes konstigt nu, hur skulle det bli med jobbet? Kommer jag åka in i fängelse?  Hur ska jag förklara för alla att det inte var meningen? Vad har jag gjort egentligen?

Efter ett par kilometer så var jag hemma hos flickvännen, vägen dit hade tagit ofantligt lång tid men det kändes skönt att låsa upp dörren. Sökte igenom hela lägenheten efter någonting att röka. Visste att jag gömt nått någonstans. Hittade tillslut en bit och meckade upp en holk. Hela dagen var som ett långt självmord. Ingeting hände men jag visste att allt skulle förändras.

Gick inte till skolan dagen efter häller utan hade istället köpt en bit röka till. Jag har aldrig varit bra på att känna efter, eller egentligen har jag alltid stängt av känslor. Har alltid gjort för ont för att känna och helt ärligt tror jag det var bäst så i det här sammanhanget.

Dagen blev till kväll, ännu fler timmar av cirkulerande tankar blev till natt och slutligen tittade äntligen solen över hustaken. Jag kände att nått måste göras, fixar inte att bara gå hemma. Skolan hade börjat för terminen, hade redan över 80 % frånvaro och tänkte att kanske man borde ta tag i det där. Klädde på mig, borstade tänderna, fixade håret och slutligen la jag tillbaka körkortet i plånboken. Det var sista gången jag rörde vid det.

Kör ut från parkeringen, ut på vägen och för att ta en snabbare väg tar jag av ut på e12an. Kommer till rondellen i höjd med polishuset och ser hur en polisbil plötslig väljer ny väg och kör efter mig. Ligger efter mig i ett par kilometer men jag forsätter bara köra vägen jag tänkt. Svänger av till Umedalen och precis innan en korsning slår de på sirenerna. Skylten jag stannar jämsmed står det Glädjensgränd på.

De tar in mig på pissprov och har ett förhör med mig. ”kände igen bilen efter husrannsakan här om dagen” tryter den ena polisen ur sig. Efter jag haft förhör, pissprov och blodprov så sitter och väntar på att någon ska fixa ett papper. Får jag igen mina grejer mobilen, nycklar, verktygen som var i arbetsbyxorna och även plånboken. Innehöll inget körkort längre, men Securitas legitimationen var kvar.

Eftersom man inte får ha begått några brott i den där branschen så förstod jag att jobbet ryker nu också. Bröt av kortet och slängde det i soptunnan framför polisen med en spydig kommentar ”Snyggt jobbat! nu har du gjort ett bra jobb, jag längtar tills min tur att förstöra ditt liv, för det ska jag. Det är ett löfte”

Poliserna får ryck och drar mig ut därifrån. Vägen därifrån den här gången var inte alls lika jobbig. Livet var ändå åt helevete så nu var det bara tankar på hur jag skulle fixa några droger tills kvällen. Slut på pengar men när jag suttit och tänkt ett tag kom jag på att det fanns Spice i bilen. Bilen stod kvar på Umedalen och jag tar bussen dit på en gång. Efter lite letande hittar jag tillslut igen det, poliserna hade missat att söka under en av bilmattorna.

Hela den veckan var en lång onykterhet med alla droger man kan komma över i Umeå. Kommer inte ihåg vart eller vad jag gjort men ångest hade jag iallafall inte haft. Måndagen efter ringer jag chefen och ber om ett möte. Har mötet samma dag och efter jag berättat hela histrionen får jag sparken. På väg från mötet ringer mobilen, det är hyresvärden som skriker och gapar om hur någon brutit upp alla förråd. Det var polisen som sökte mina grejer under husrannsakan och eftersom jag hade så pass lite saker i lägenheten kollar de igenom alla förråd. Hyresvärden ville att jag skulle hämtar mina saker samma dag och då han skjutit på att skriva kontraktet så jag kunde inte göra nått än att flytta ut.

Utan pengar, utan bostad, utan jobb och kanske väntade till och med ett fängelsestraff knarkar jag som inte aldrig förut. Det var nu jag verkligen levde upp till ”droger är inte roligt om man inte blandar dem”. Socialtjänsten hörde av sig och ville träffa mig och vi bokar in en träff. Det här funkar inte, livet måste förändras tänker jag hela vägen till mötet.