14 dagar drogfri idag.
Efterbehandlingen har jag börjat om. Ja absolut! Har inte riktigt varit klar med drogerna men nu blir det en sväng till med behandling och hela kittet. Vi ser vart det leder!
Vänner har gått bort under den här tiden och missbruket har egentligen varit värre.
Tvekar, livet kan inte vara så orättvist.
Nej jag nekar, de som för oss bara va lekar.
Blev tomt utan dig.
Nu söker och letar, ångesten fetnar, folk dör som grenar utan förvarning. Kanske kunde gjort nått men det svider, jag orkar inte med fler människor som lider.
Glider glas i öppna sår, ingen förstår.
Står och slår på samma säck.
Lika trasig fortfarande barnslig.
Nu känns det konstigt att så mycket tid har rasa.
Jag torkar bort ångesten med trasa, svetten rinner längs ryggen och livet verkar försvinna, framför fötterna.
Får titta tillbaka, i släkten långt ner i rötterna, en missbrukare född.
Känner mig sliten och liten. En stor värld bakom murar av sten. Har aldrig varit klen, men ibland orkar jag inte, tårana torkar inte.
Jag ska ta en dag i taget, fortsätta leva och hålla upp slaget, vtö för laget!
Såren kanske aldrig riktigt läker men en sak är säker, vi ses på andra sida
