söndag 16 oktober 2011

Kvällen som förändrade mitt liv


Som sagt var Lsd lite av en favorit och inte alls speciellt lätt att få tag på. Umeå är egentligen en skitstad om man drogar, citerar en vän ”Norrland är som en ond cirkel, för dyrt att knarka men för tråkigt att vara nykter”. Jag skulle i alla fall försöka fixa Benzo till helgen, ringde som vanligt runt mina drogvänner för att se om någon hade.


Benzo gick inte att lösa men tydligen skulle det komma in några ”dubbeldoppade Shiva lappar” (Lsd), hade inga pengar men skulle få ta lapparna bara jag lovade att betala några dagar senare. Lovade dyrt och hedligt att jag skulle betala och hämtade de små lapparna på en gång. Träffade upp killen och jag kommer tydligt ihåg vad han sa till mig ”Ta det lugnt och gör för helvete inge dumt nu!

Det var fredag när jag köpte lapparna men tog dem inte då, väntade tills lördagsnatt av någon skum anledning. Antagligen var det någon fest eller nått bra röka som kommit in. Flickan jag var tillsammans med gillade inte droger men accepterade mitt bruk och hur jag än försökte övertala henne att prova gick det inte. Hon var helt emot iden och sa till mig, ”Gör som du vill, jag kan dricka någon cider” aja tänkte jag och lade två stycken bitar som inte är större än ¼ frimärke under tungan. Efter någon timme när dessa börjat verka så blev det väldigt mysig och la mig ner i sängen med tjejen, där låg vi ett tag innan det blev avklätt och allt vad det innebär.

Färger, känslor, beröring var nu på en helt annan nivå och när allt var som allra finast så ringer plötsligt tjejen mobil, jag hinner lyfta upp telefonen innan hon tar den och ser att en gammal klasskompis till henne ringer. Det var länge sen dom pratade och hon svarar mest bara för att säga att hon skulle ringa upp någon annan dag. Innan de lagt på har killen som ringer hunnit säga rätt mycket. Kommer inte ihåg exakt vad som sades men något i stil med att hon borde göra slut med mig, jag är ingen bra kille, bara tar droger och att hon är värd något mycket bättre än mig.

Har ingen aning om vad som händer med mig men helt galen blir jag, ringer upp och skriker, säger några riktigt dumma saker och får svar i stil med att jag är fjant som ändå inte kan göra nått. Vid det här laget var jag så arg så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, går in i köket och letar upp den största kökskniven jag kunde hitta. Min ända tanke var att nu jävlar ska jag skrämma skiten ur honom. Har alltid varit Lill killen i alla mina kretsar och är det någon som man jävlas med så är det gärna mig. Idag skulle jag visa motsatsen och visa att man inte jävlas med mig. I mitt huvud kände jag mig så fruktansvärt kränkt, det fanns inte nått annat än att bevisa att jag är ingen liten fjant längre. Inget kunde stoppa mig.

Hade hunnit tagit körkort och bil hade jag hemma så att fara dit skulle inte bli nått problem. Det var dåligt om bensin i bilen men hade en polare efter vägen som kanske kunde hjälpa mig. Bara 15 minuter efter samtalet var jag på väg till Nordmaling. Stannade till i Hönefors för att tanka, efter lite övertalande från min sida och mycket påpekanden om hur dum i huvudet jag var, så fick jag till slut tio liter bensin. Fortfarande lika arg och det ända som egentligen drev mig var hur fruktansvärt ner tryckt jag kände mig. Det gick bra att köra bilen och kommer inte ihåg hur lång tid det tog att ta sig dit men det körde väldigt fort hela vägen.

Kom till slut fram till Nordmaling, ringde killen gång på gång men inget svar. Körde till kyrkoparkeringen som är en mötesplats för alla raggare i byn. Det står två killar som inte riktigt visste vart han var men efter en stund kör en bil förbi och en av killarna säger ”Där är ju bilen de åkte med ikväll”. Kastar mig in i min bil och kör efter, kommer fort i kapp, kör om och blockerar vägen. Öppnar dörren och börjar gå mot bilen, efter jag bara gått några meter mot bilen svänger den av och in på en avtags väg. Biljakt igen men den här gången så får jag köra runt en stund innan jag hittar bilen i en återvändgränd. Går till bilen och direkt jag börjar närma mig hör man hur dörrarna låses. Skriker och frågar vart killen som jag söker är! Personerna som i bilen vägrar svara, de ringer polisen men jag står och skriker länge och till slut får reda på vem han är hos.

Är nu riktigt arg när allt som händer runtomkring bara gör mig mer förbannad.  Vi kommer fram till lägenhetsbyggnaden där hans vän bor och där killen jag söker bör befinna sig, jag klättrar upp till balkongen som ligger på första våningen. Har hunnit börja tänka litegrann och lämnar kniven i bilen. Knackar och ryker i balkongdörren, tillslut öppnar någon i lägenheten och jag ser killen jag sökt ligga där i soffan. Knuffar mig in genom dörren och rör mig till soffan. Slår kanske 10-15 slag i huvudet på honom innan den andra killen bryter mig. Han jag slagit blir ruskigt arg, får tag i mig och tar ett strypgrepp medan han skriker nått om att nu ska du dö din jävel.  Den andra killen lyckas än en gång bryta det hela och jag tar mig helskinnad ut ur lägenheten. När jag hoppat ner ställer jag mig och skriker på honom, många fula ord. Det händer inget så jag rör mig mot bilen, hade nu börjat lugna ner mig en del. Sätter mig i bilen, startar kör fram och vänder

När jag kommer runt hörnet där balkongen är så stannar jag, vevar ner rutan och skriker mer. Killen jag slog hoppar ut och ner från balkongen. Jag öppnar bildörren många arga och otrevliga ord byts. Han står efter en stund med ryggen mot bakdörren och jag ber han att flytta på sig, det som nu händer går väldigt fort. Han flyttar sig inte och säger nått i stil med ”Vad ska du göra åt det?” jag säger lugnt igen ”Flytta dig från min bil säger jag” till svar får jag ”Vad ska du göra åt saken din lilla skit” jag brister totalt, tar kniven jag har mellan sätena och hugger mot bakdörren. Inte för att träffa utan för att göra han rädd men på nått sätt träffar jag ganska mitt över armen på honom. Förstår inte förens ett par sekunder senare vad som hänt och får panik.

Ber om och om för förlåtelse och frågar om jag får skjutsa in han till akuten. Får en ångestattack när jag förstår vad jag gjort. Försöker på alla sätt att säga förlåt men vet inte hur eller vad jag ska göra egentligen. Han ber oss bara fara därifrån, som jag uppfattade det förstod han att det inte var med mening och vi skulle inte göra en polis sak av det men ångesten kröp på mer och mer. Jag blir helt förstörd inombords, tankarna bara snurrar i huvudet och jag ringer flera gången för att be om ursäkt. Efter en lång bilväg hem är jag helt slut i skallen. Gråten ligger i halsgropen hela tiden och jag är väldigt nära på att bryta ihop.

När vi kommer hem är det första jag gör att ta mig ett par holkar men det är inget som hjälper mot den här ångesten.  Går omkring i lägenheten en stund och tillslut blir det för mycket för mig. Jag klarade inte av det. Tar upp telefonen och ringer 112.

Hejsan, jag har knivmisshandlat en kille i Nordmaling, skulle någon polis kunna hämta upp mig?”

Jag möter dem på ok Haga och de griper mig inte för misshandeln utan plockar upp en ficklampa och lyser mig i ögonen, frågar om droger och tar sedan in mig för ringa narkotika brott inte förens jag är på stationen binder dem mig för misshandeln. Detta visar sig senare innebära att det inte finns i några papper att jag anmält mig själv.

Lapparna börjar avta och när de sätter mig fyllecellen så blir det en till ångest/panikattack denna gång mycket värre, jag känner hur rummet blir större hela tiden, golvet försvinner och jag är blir till en väldigt liten mänska i cellen. Får sitta 8 timmar innan de till slut ger mig ett förhör. Under dessa timmar har jag på alla möjliga sätt försökt tagit livet av mig. Jag började förstå att ett fängelsestraff kunde vänta mig!


http://intressant.se/intressant








5 kommentarer:

  1. Alexander Persson16 oktober 2011 kl. 07:05

    Strongt som fan av dig att skriva av dig på detta vis, borde ses någon dag förresten / Alexander Persson

    SvaraRadera
  2. jag läser dina inlägg Robin! Jag ser din förtvivlan och rop på hjälp! Jag ser också hur din kärlek till drogerna mycket viktigare de har blivit i ditt liv än relationerna till människor, nära och kära. Jag ser hur din kärlek till drogerna har gjort dig till en person som du egentligen inte är, egentligen! eller hur? Kan du se det?

    SvaraRadera
  3. Roligt att höra att du läser!

    Jag måste få lite klar tecken och förstår inte riktigt vad du menar med ditt inlägg. Jag börjar gå igenom min historia nu på både gott och ont, kommer tillbaka i tiden en del. Känt ett fruktansvärt drogsug ibland när jag skriver dessa inlägg och det är aldrig menat att vinkla det så tyvärr så är jag ingen författare än och gör en del misstag.

    Jag jobbar varje dag med mig själv för att komma ifrån både mitt beteende och mitt drogsug, känner att jag kommit ganska långt. Ja förmodligen är det ett rop på hjälp men jag är på rätt ställe och blir bättre/starkare för varje dag även genom dessa inlägg. Idag är jag inte den jag var då utan detta är historia jag går igenom. Hoppas du/ni alla förstår det. Jag tycker inte ens om att skriva om det här.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår det helt och fullt! Jag vet att du är på rätt väg ! Vad jag menade är att drogerna i ditt liv har varit viktigare , inte att det är det nu! Jag tycker att det är starkt att du skriver och delar med dig. Och jag bli förtvivlad, jag har inte haft en aning om allt som hänt! Stor kram!

    SvaraRadera
  5. sitter som mamma och läser och gråter. Varför ska fina tjejer och pojkar måsta genomlida sådant här helvete? Har en grabb som har jobbat med sig själv, varit på behandlingshem i ett år..jättejobbig tid för oss alla. När jag läser din blogg Robin, förstår jag lite mer vilket helvete min son har haft. Hoppas du har familj & vänner som stöttar dig hela tiden. BRA gjort att blogga om det..och framförallt så himla starkt!Va stolt!

    SvaraRadera