Förväntade mig för mycket.

Sitter i bilen på väg tillbaka till vittra nu, känns skönt. Tillbaka till tryggheten, det är klart det känns jobbigt samtidigt men man får försöka se det positiva. Det har varit super roligt att få träffa mamma och lillebror igår! Fan vad jag har saknat dem! Jag kände när jag gick hem från tåget igår natt att jag saknar hela Umeå, eller alltså det är dubbla känslor. Svårt att förklara.

Det har hänt mycket i helgen med mig, börjar hitta saker i mig som verkligen behöver jobbas med. Idag hade vi även möte med socialen och då fick jag verkligen upp ögon för saker jag behöver jobba med och tänker göra det innan jag vill gå ut och berätta vad jag har för personlighetsdefekter, Alla mänskor har personlighetsdefekter det gäller bara hitta dem och jobba med dem så blir man bättre som person,

Väldigt skönt att hitta någonting man gör fel och börja tänka på dem. Grejen är att ända sättet att jobba bort en personlighetsdefekt är att veta om den. Ja alltså när du vet vad du har för nått som du måste bli bättre på då har du redan tagit första steget till förbättring. När du vet vad du gör för fel kommer du analysera ditt beteende varje gång du gör felet och tänka om lite granna för varje gång. Det här blev svårt att förklara, hoppas ni förstår.

Nu blir det inte permisson förens efter jul någon gång, tidigast januari. Det känns väldigt långt dit men när man är tillbaka på stället kommer man verkligen in i ett slags ”offlinemode” jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men man tänker som inte så mycket på vad som händer hemma eller överhuvudtaget utanför behandlingshemmet. Till och med när man läser tidningen så bläddrar man bara igenom för att se vad det går på tv på kvällen ungefär.

Dagen citat är skrivet av Maria Robinson

“Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.”