Hej då en stund

Just vad jag skrev om förra inlägget, jag kan skriva vad jag gör och försöka lägga ord på att jag känner mig själv. Det gör jag inte.

Från och med nu kommer jag vara tyst, 15dagar ska jag vara tyst. Delta i alla aktiviteter grupper och så vidare men jag kommer inte säga ett ord. Jag kommer även lämna in datorn och telefonen. Jag återkommer om någon vecka då jag förmodligen har lärt mig ännu mer om mig själv.

Det här känns sjukt jobbigt, jag kommer bli tvingad att lära känna mig själv. Bara tanken gör mig rädd.

En saga

Han stänger dörren till sitt rum, alla ljud utanför dörren försvinner. Det luktar skoter i rummet, han tittar snabbt på snowboardjackan som har fått agera skoterjacka i ett par dagar och ler. Det ligger kläder över hela golvet, han sparkar sig en liten väg till sängen. Han lägger sig ner och slappnar av ett par minuter innan han snabbt plockar fram datorn och skriver ett par rader om sitt liv.

På behandlingshemmet som han bor på har det kommit in två nya killar. Helt plötsligt är det väldigt mycket saker som händer omkring honom. Några sitter och spelar tv-spel, några ser film medans några bara sitter och pratar. Det är inte det att killen ogillar det, bara ovan. Det har varit så lugnt på stället med bara han och tre andra.

Snart är julafton, julpynt i varje hus man kan se. Han har aldrig gillat julafton men bestämmer sig i år för att hålla humöret uppe. Egentligen skulle han ha fått varit hemma under jul men eftersom han har tagit droger under permissioner så blir det ingen hemresa. I nästan 2 veckor har han bara gått omkring och varit arg, ledsen, besviken och framför allt grinig över små saker men för någon dag sedan började det vända och nu är han på bra humör.

Över 100 dagar har han varit från sitt missbruk, han trodde aldrig det skulle bli så här bra att vara nykter. Egentligen så har killen mest mått dålig under tiden på behandlingshemmet, dock inte lika dåligt som han mådde under missbruket. Killen här har lärt sig mer om sig själv än de flesta gör under en hel livstid, på både gott och ont.

Inte för att jag känner killen super bra men jag önskar han allt livet har att erbjuda.

Bättre idag

Första skoter körningen – check

Första podcasten – check

Ah det var helt galet roligt att köra skoter igår, sjukt. Lite väl löst i snön men det gick ganska bra, jag körde fast dock. När vi kom hem så går jag in i köket, det var nått som luktade sådär mysigt, en i personalen hade bakat bullar! Åt alldeles för mycket men helt klart värt det. Efter bullarna blev det middag. Jag var helt slut efter middagen och somnade 1,5 timme ungefär.

Har skickat in min älskade Iphone på lagning, helt galet vad tom jag känner mig. Känner mig naken, ensam, ledsen, rädd. Helt sjuk vad beroende jag är av den. Så igår när jag inte kunde surfa så blev det att gå igenom datorn lite. Det slutade med att jag gjorde ett helt radio program, eller ja en Podcast.

Nu kliver helg personalen på och förmodligen blir det åka snowboard i helgen. Kan inte bli så mycket bättre under de här omständigheterna. Känner mig gladare idag hursomhelst. Omedvetet gör dessa fina kommentarer ni lämnar till mig väldigt glad. Tack för allt stöd!

En livstid

Snö har fallit utanför dörren, regnet från sommaren förvandlas till ett täcke av snö som blir djupare eftersom. På sommaren faller regnet igenom och det syns inte vad som egentigen händer på marken. Helt plötsligt får man perspektiv på vad en droppe regn egentligen gör. Jag försöker skotta mig framåt, ändå faller det ny snö som jag måste ta mig igenom, tar mig snart varken framåt eller bakåt. Stänger dörren bakom mig, tittar ut och låter snön falla, jag har ingen lust att skotta mer.

Depp dagar, jag är fett less på det här nu, orkar inte ha några fler dåliga dagar. Kan inte ens förklara hur less jag är på det här nu. Nästan en känsla av det inte kommer bli bättre.

Vad betyder skum?

Det är tydligen ganska vanligt att personer som kommer ur ett missbruk har några dåliga dagar efter 3 veckor, 3månader, 3år (vet inte riktigt vad som är det speciella med just 3 men tydligen)detta har verkligen stämt in på mig än så länge. Har varit sugen på att skriva ut mig och börja knarka igen, haft en allmän olust till alltmöjligt. Skrev för någon dag sedan att jag har landat på jorden igen, det är inte bara en landning det är ett uppvaknade också. Vill jag verkligen vara här nere och leva som nyktra personer gör?

Kände mig riktigt låg i morse när jag vaknade, en sådan där dag då man verkligen hittar fel på saker. Började med att jag gnällde på aktiviteten vi ska göra i helgen, sen blev det bara värre, ända till att jag blev arg för att det var lite dammigt på golvet. En i personlen uppmärksammade fort mitt dåliga humör och pratade med mig, vi gick ut i grupp rummet och där fick jag verkligen ventilera allting som kändes jobbigt. Satt nästan 2 timmar och pratade. Skönt jag behövde det, behöver verkligen någon som kan säga till mig att vända på känslorna till nått positivt. Så kvällen har blivit super bra och jag har verkligen varit på bra humör.

Idag har vi varit och åkt skridskor, även varit på gymmet någon timme. En av killarna hann ta nått kort på ishallen också.

Ja bäst på åka skridskor har jag aldrig varit.

En annan nyhet är att det kommer en ny kille hit imorgonbitti. Först blev jag jätte irriterad ”fan ska någon komma och störa våran fina grupp nu för” tänkte jag. Efter samtalet med personalen blev det bättre, jag måste verkligen försöka se det positiva i saker som händer. Kan inte prata för någon annan men jag tror verkligen det kan bli kul med någon ny i gänget.

Bryr mig på ett annat sätt

Börjar känna mig bättre, alltså rent måendet börjar jämna ut sig. Jag har lugnat ner mig i allting jag gör, känns äntligen som allt behöver inte hända idag.  Har alltid varit en väldigt stressad person, kanske inte stressad men däremot att det ska hända nått hela tiden. Känns som jag har landat på jorden igen, satt mig ner på ett café och dricker kaffe för att invänta taxin. Avslappnad känner jag mig, jag har verkligen acceptera att jag sitter på behandlingshem. Tagit ett tag.

Pratade med världens sötaste Linn igår, saknar den tjejen sjukt mycket! En sådan där tjej som man kan snacka med allting om, som inte dömer eller egentligen bryr sig om vad man gjort eller gör, bara finns där när man vill prata. Tack för att jag fick träffa dig! Du betyder massor för mig.

Jag och min lillebror bråkade extremt mycket när vi var små, ibland hatade jag honom över allting annat, retade han alltid för att han klädde sig fel, betedde sig fel, var fel. Redan sedan vi var små har han haft en annorlunda stil, precis som han var bög. Jag tålde det bokstavligen inte, tyckte det var pinsamt, jobbigt, äckligt. Vi fick sämre och sämre kontakt och jag valde även att flytta till pappa där bögfobin var stor. Det slutade med att jag och lillebror nästan inte pratade någonting. När vi hade som minst kontakt kommer han även ut med att han verkligen drog sig till killar. Slutade prata med honom på flera år. Kunde inte acceptera det alls.

När jag flyttade till Umeå var jag tvungen att börja prata med honom, kommer ihåg hur jag tänkte när vi började prata igen att det här är ju inte så farligt. Vi pratade mer och jag märkte även att han blev arg för att jag använde droger, som att han faktiskt brydde sig om mig. Kommer inte ihåg riktigt vart det vände men helt plötsligt vände känslorna. Idag kan jag säga att jag har världens bästa lillebror, kan prata med honom om allt. Känslor, kläder, missbruk, mat, förhållanden, skola, nej jag kan inte rabbla upp allting som jag pratar med honom om. Jag har verkligen världens bästa lillebror.

Jag saknar dig extremt mycket! Att du skulle betyda vad du gör för mig idag trodde jag inte fanns på världskartan. Låt oss aldrig bråka igen! Låt oss aldrig bli ovänner! Tack för att du finns! Jag älskar dig Joakim!

Så här ser det ut

Vaknade av att en skoter körde förbi här idag, känns skönt med vinter. Hösten här har varit ganska seg, speciellt när vi har 4 skotrar som bara står och väntar. Blir sjukt roligt att köra skoter nu i vinter, dagarna kommer nog gå fortare då. Blir en massa snowboard också! Äntligen! Jag gillar vintern!

Inte länge kvar till jul, jag stannar här över julafton. De flesta ska hem och även jag skulle nog få det men det känns skönt på nått sätt att stanna här. Lite rädd för att träffa släkten, vågar inte riktigt. En känsla av skam är det nog. Inte så att jag tror de skulle säga annat än att de är stolt över mig men jag vill nå längre i det här innan jag träffar dem.

Fast jag saknar min syster! She’s like a garden angel! Hon flyttade när jag föddes och vi har inte kanske haft världens bästa kontakt men på nått sätt har hon alltid funnits där och det har alltid varit lika kul att träffa henne. Om du läser det här, Förlåt för det där med Facebook, jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på allt bara.

Jag har försökt lägga upp en video på hur allt ser ut här men det går typ inte, alldels för segt internet. Får lägga upp olika delar tror jag, hittade en film sedan jag kom hit ska försöka lägga upp den nu.

Haha, fattar inte att jag lägger upp det här ^^

Tiden går fort

Fan va sjukt! Skriva en bok är ju en hel vetenskap. Det här kommer ta lite tid, blir nog bra tillslut på nått sätt. Ska prata med en gammal svenska lärare om det här så småning om. Pratade med henne för ett par veckor sedan och tydligen hade någon av hennes elever läst min blogg och då kunde hon inte bli arg på personen ifråga även om det var på lektionstid. Nej det betyder inte att du ska slösa din lektionstid på den här bloggen!

Blivit lite latare i träningen, vet inte vad det beror på. Måste veklingen ta tag i det, känns onödigt att tappa det nu när det äntligen börjar visa resultat. Det är en väldigt lugnande känsla att träna, man är verkligen där i den sekunden hela tiden under träningspass.

Fick ett samtal av en gammal vän som jag skrev om tidigare. En sådan där bra vän som verkligen behövs i mitt liv. Sådana där samtal var ett tag sedan man fick, en annan gammal vän la upp en bild sedan Epa-tiderna för någon dag sedan. Blir så oerhört glad att de faktiskt finns kvar där. Jag måste verkligen ta vara på dessa vänner, det är oerhört bra personer.

Jag har helt glömt att berätta, nått ett av mina mål nu. 104 dagar sedan jag rökte på senast, vilket förövrigt är lika länge som jag har här. Fast jag tog ju amfetamin på min första permis så drogfri har jag bara varit i 2,5 månad och om jag ska vara riktigt strikt så drack jag ju alkohol för typ 2 veckor sedan. Så drog fri har jag väll inte varit speciellt länge men jag känner mig stolt. Länge sedan jag har varit utan droger (bortsätt från alokhol) såhär länge.

Kanske sätta upp ett nytt mål nu, 100 dagar utan alla droger inklusive alkohol? Jag skulle så gärna vilja sätta upp detta mål men jag känner inte riktigt för att välja bort alkohol ur mitt liv ännu. Kan inte acceptera att jag inte får dricka alkohol. 

Save the day

Vem är jag? Vad gör jag? Vart ska jag? Vill jag det här?

Skillnaden är helt overklig, jag kan inte säga att jag älskar mitt ”nya jag” överhuvudtaget. Det har kommit upp en heldel nackdelar med att försöka ha en ny livsstil. Jag är väldigt mycket mer uppmärksam på saker, jag reagerar på ett helt nytt sätt. Jag vet inte ens hur jag ska reagera på vissa saker. Känslorna sväller över ibland, blir helt galen över små saker som att lakanet inte passar på sängen medans ett bråk med någon stör mig inte ens.

Jag hittar fel på min kropp som jag inte har och går och stör mig på det otroligt mycket. Aldrig var det såhär när jag använde droger, hade helt enkelt inte samma problem. Problem bestod av att fixa pengar så man kunde ha roligt på kvällen, problem var att man hade för mycket folk som ringde på luren, problem var att man aldrig fick rätt mängd för vad man betalde. Problemen var helt enkelt inte lika jobbiga. Nu hamnar jag i nästan en deppbubbla, där jag bara hittar det som jag vinkla på ett sätt så drogerna verkar bra igen.

Så är det inte heller, drogerna funkade bra att egentligen bara slippa känna de riktiga problem man hade. Med drogerna fick jag just sådana problem som jag listade ovan, problem som bara var för dagen och som inte var speciellt jobbiga att lösa. Jag la all fokus på att slippa känna på det riktiga, droger är verkligt ett lätt sätt att slippa allt, en enkel flyktväg, en lätt genväg till glädje.

Även om det mesta har blivit jobbigare att känna på som nykter så har det verkliga fördelar. Jag kan sova på nätterna utan den där känslan i kroppen av allting man gör är fel, jag kan vakna på morgonen utan att känna en slags ångest. Jag kan träffa mina föräldrar utan en skamkänsla. Jag kan stå för vad jag säger utan att behöva passa in. Jag är gladare, självklart har jag varit gladare men just den här jämna känslan av glädje är guld värd.

Tog slut på ord :/ kan inte formulera allting jag vill skriva. Jag önskar varje beroende fick gå igenom det här som jag är med om nu, inte bara gå igenom utan också uppskatta.

Tack för en otroligt fin kommentar igår! Även om många är anonyma som skriver stöttande kommentarer så gör det min vardag lättare genom allt det här. Utan er hade den här resan varit så mycket tyngre! Tack!

Vilopuls

Skrivit första sidan till boken nu, börjar så tidigt jag kan komma ihåg. Tar hjälp av tidigare psykologer och gamla lärare för att försöka få så hel bild av mig själv som möjligt. Väldigt intressesant att skriva och det här kan verkligen göra att jag får lägga allt gammalt bakom mig. Inte för att jag har så mycket kvar som ligger och stör men skönt att få en större bild på det hela. Tänker lägga mer energi på boken än jag gör här på bloggen så eventuellt kommer inläggen bli kortare men ni forsätter väll läsa ändå?

Jag har börjat läsa en E-bok om Mindfulness (medveten närvaro) sjukt intressant! Ska läsa mer och diskutera det med er! På tal om det, jag har ju glömt att berätta om hur det gick med boken om stjärntecknet. Ska sätta mig ner och skriva ett par rader om den, verkligen! Har även glömt att filma stället idag, ska försöka göra det imorgon också. Känns som jag skjuter en massa saker hela tiden framför mig och jag förstår ifall ni blir lite arg på mig. Ska bli bättre. Oj vad jag ogillar det där ordvalen ”ska bli bättre” aja.

Idag har vi varit på julmarknad i ramsele, upphetsande va? Nej inte speciellt, inte överhuvud taget faktiskt men jag träffade en väldigt intressant person idag som är helt underbar att diskutera med. Träffat henne tidigare men vi har inte pratat speciellt mycket, vilken miss. Skulle lätt kunna sitta och diskutera olika saker med den här tjejen flera timmar.

Jag mår helt okej förövrigt, dagarna flyter på, händer inte så mycket alls. Inte med mig heller. Känns som jag har stannat upp i mig själv, ungefär som att ha tagit en vilopaus efter ett par kilometers springande, hämta andan, reflektera över hur långt man sprungit och hur långt det är kvar. Målet kommer jag nog aldrig nå då jag hela tiden flyttar fram mållinjen men framåt tar jag mig och resan blir mer och mer spännande.

Ska käka middag nu, sen ska jag sätta mig ner och fortsätta skriva på boken. Du glömmer inte att lämna en kommentar väll?

Hittade ett citat jag vill dela med mig av. Den är skriven av Lao Tzu

“A journey of a thousand miles must begin with a single step.” 

Bra dag

Idag har vi varit i sundsvall, först for vi på Birsta och handlade kläder. Hittade dock inget jag ville ha men det gör inte så mycket, tänkte spara lite pengar så jag kan handla nått efter jul istället. Efter Birsta for vi till himlabadet och badade, vi var även in på relax avdelning och softade någon timme. Sedan for vi till nya Biteline som ligger vid gokart banan och åt middag! Helt perfekt dag idag!

Sitter i bilen nu på väg hem, kul att jag skriver hem. Det känns verkligen som det är mitt hem just nu, det är väll just vad det är också men egentligen känns det lite konstigt att skriva så.

Suttit och kolla på jätte mycket olika folkhögskolor de senaste dagarna, oj vad många det finns. Hittat ett par stycken skolor som jag ska söka innan maj. Ska bara söka skolor som ligger längre ner i Sverige, en av dem ligger till och med i England. Det som känns lite jobbigt är att det lär bli ganska höga studielån innan jag är klar men så länge jag slipper ett lager jobb så är det okej. Ser fram emot att bo på internat med andra elever, kan bli väldigt roligt men framför allt lärorikt. 

Känner mig helt tom i huvudet, vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Fick en kommentar häromdagen där personen i fråga ville att jag skulle fortsätta diskutera filosofi. Jag gör gärna det men kanske inte över bloggen. Ska hitta ett bra forum där vi kan diskutera detta.

Slutar skriva nu och återgår till mitt offline mode, kanske lägga upp en film om hur det ser ut på stället imorgon?

Mil efter mil i denna skog.