Hej igen, ett tag sedan jag skrev nu. Jag har inte haft någon lust att skriva helt ärligt. De senaste veckorna har jag märkt väldigt tydligt att vad jag än gör så gör jag det nästan maniskt. Till exempel den här bloggen, i början var jag helt manisk i att skriva. Börjar skriva böcker och allt möjligt, nej jag måste lära mig ta det lugnt.
De senaste veckorna har jag märkt fler saker också, jag är en väldigt egoistiskt person. Det spelar inte så stor roll vad andra egentligen vill, jag gör allt för att få igenom min vilja. Jag för gärna talan för hela gruppen här även om det bara jag som vill en sak, detta resulterar ofta i sura miner. Problemet blir ännu tydligare och jobbigare när jag tar så fruktansvärt mycket plats, pratar och syns mest, hela tiden.
Idag hände det någonting som fick mig att le, jag kände en ren inre glädje. Jag var på ett Na möte på Svanö och träffade en gammal polare. Han sa att hans flickvän hade läst min blogg och hur det faktisk hade påverkad henne, eller mer att jag väckt en tanke hos henne. Det fick mig att tänka tillbaka varför jag startade bloggen. Ja det var ju just det, att väcka tankar i mänskor som fortfarande är där ute och håller på. Förövrigt så är det roligt att träffa människor som jag missbrukat med, nykter. Tack för att jag fick träffa dig idag, det gav mig massor.
Sedan fick jag träffa en annan vän därifrån, väldigt speciellt måste jag säga. ”Ja det här är andra gången vi träffas nyktra” sa han. Precis så känner jag också, men jag tänkte vidare på det där och började fundera i banorna att vi känner ju inte varandra. Vi vet vilka vi var i missbruket men när jag är nykter vem är då du för mig? Jag hoppas du är en bra vän iallafall.
Från det ena till det andra, jag åker till Umeå imorgon. Känner mig rädd faktiskt, inte för drogerna, för alkoholen. Så vill någon hitta på nått nykter, ring mig! 072-23 23 121. Jag skulle vilja träffa tjejen jag tog upp tidigare i inlägget, det skulle vara intressant och väldigt givande!
Fortsätter skriva inlägg nu, har mycket jag vill dela med mig av!
Du har så stor självinsikt, så det där kommer att ordna sig så småningom. Det finns också ett ansvar hos dem som håller i t ex mötena, att säga till om du tar för mycket plats. Och just nu kanske du behöver det? Ha tillit till att det ordnar sig!
SvaraRaderaJag älskar Svanö! Där har min son varit, och jag har varit där på anhörigvecka. Det är så vackert, det är en sån härlig, lugn, fin, mjuk stämning. Tycker jag. Och mitt första NA-möte var på Svanö, och det var magiskt att höra alla beroende och medberoende.
Hoppas det går bra för dig i Umeå! /Doris, mamma till beroende
Du gör det så bra! Din kraft och din självinsikt är den början på vägen du går för att lära känna dig själv! Att se saker hur de verkligen är - i nyktert tillstånd - är en enorm styrka! Dessutom vågar du skriva dem här! Du blottar dig och bjuder in andra på din resa! Kämpa på! Stå på dig när du är i Umeå! Du är värd så mycket mer än droger och alkohol! Lycka till!
SvaraRaderaVa stolt över dig själv för att du tagit dig dit där du är idag. Jag är tacksam att få följa din resa, din kamp till ett bättre liv. Få ta del av dina tankar och få en inblick hur det är att ha sådant beroende. Förändringar är möjliga då man själv verkligen vill och det är fantastiskt att du hittar styrkan i dig själv att kämpa på. Du är en inspiration för andra människor. Man kan aldrig förändra det som varit men framtiden kan bara bli bättre. Ibland faller man men det kommer bättre dagar. ta hand om dig. kram /teresia ps: trevligt ni killar sågs på svanö, ändå, starkt av er som kämpar på.
SvaraRaderaJag har en fråga, med tanke på att denna blogg är sjukt intressant att läsa så borde du ha många läsare eftersom jag inte tror att jag är den ända som läser denna intressant blogg. Hur många läsar har du ungefär per dag ?
SvaraRaderaForsätt kämpa på !