lördag 21 januari 2012

Snowboard

Underbart!

Drar in ett djupt, kallt, friskt andetag när jag kliver ut ur bilen. Tar några snabba kliv till bakluckan och plockar ut den orangea snowboarden. Funderar över vart jag ska börja åka ner när jag går mot liften. Lägger ner snowboarden strax innan liften och ställer en fot i ena bidningen, spänner fast lagom hårt så tårna fortfarande kan röra sig. Ställer mig upp och ser hur ett ankare precis åker förbi. Finns ingen tid att vänta på nästa så jag springer med ena foten fast spänd i snowboarden och försöker hinna ikapp. Ser ganska kul ut men jag hinner tillslut ikapp och ställer till mig för ankra fast. Nu är det bara vänta, om ett par minuter är jag uppe och får ta dagens första åk. För att inte spilla dyrbar tid så spänner jag fast andra foten när jag ändå står i där i liften. Tappar balansen och får hoppa till med hela kroppen för att inte ramla. Ser sista krönet där man ska hoppa av men ändå famlar snabbt upp telefonen och startar låten Home med Edvard Sharpe & Magnetic Zeros. Precis innan jag ska hoppa av får jag tillbaka telefonen i fickan.

Visslar med i låten medans jag glider ner de första meterna, pulsen stiger och det känns som fjärilar i magen. Det kittlas i hela kroppen då farten ökar. Försöker känna mig mjuk i kroppen innan jag hoppar ut i lössnön. Känner redan i luften att landning kommer bli perfekt, landar med vikten på bakfoten så brädan ska kunna flyta på snön. Trycker till extra mycket i första svängen för att få känna på denna underbara mjuka filt som klär marken. Känns som… orden räcker inte till för att beskriva denna underbara känsla. Allting runt omkring mig bara försvinner, den enda som existerar är där och då. Glider längst trädkanten. Gör min egen väg bland träd och ser en liten kulle som är helt täckt med snö, kan vara en sten eller kanske ett träd som fallit med det kvittar. Gör mig ännu en gång mjukare i kroppen och förbereder mig på ett hopp. Vet varken om jag kommer hoppa eller hur landning ser ut men jag bryr mig inte. Landar ett par meter ner i något som är mjukare än bomull och fortsätter glida på denna mjuka filt.

Närmar mig liften men vill inte riktigt att backen ska ta slut redan, Snurrar runt med brädan och försöker göra nått som ser snyggt ut men som vanligt när jag ska försöka styla så ramlar jag. Glider ner de sista meterna till liften och tar av ena foten. Ställer mig upp och ser hur ett ankare precis åker förbi…

1 kommentar:

  1. Din verkligen underbar. Härlig att följa dina kliv mot verkligheten - livet.

    SvaraRadera