Jag skrev igår att det inte är länge kvar nu, tänkte utveckla det. Alltså det har inte ens pratats med mig om utsluss eller någonting. Min egna känsla säger dock att det är inte mycket mer jag har att hämta här. Jag har gått igenom mig själv riktigt grundligt, tänker på ett annat sätt och känner inför saker på ett helt nytt sätt. Min livstil har ändras radikalt undertiden jag varit här och de flesta vänner jag hade under missbruket har jag valt bort.
Det kommer aldrig finnas en garanti att jag kommer klara mig där ute i verkligheten men idag handlar jag inte på känsla som förut. Någonstans i behandlingen så började jag tänka om, eller egentligen så började jag tänka. Idag känner jag när ett impulsivt beslut håller på att fattas och kan fundera över det innan själva handlingen blir verklighet. Idag kan jag känna ilska, empati, kärlek, sorg, glädje, avundsjuka osv. på ett helt nytt sätt eller på riktigt ska jag säga. Det viktigaste för mig blir någonstans att välja vänner som jag vet kommer hjälpa mig fortsätta vara drogfri. Att fortsätta vara ärlig i det jag gör, mot mig själv i första hand och såklart ett arbete.
Drogfrihet är en möjlighet och återfall är ett val, jag vill satsa på möjligheterna.
I dag har jag tillbringat dagen med André och hans flickvän och Christer. Vi har röjt i skogen, fikat och grillat korv och sedan bastat. Jag tror att det enkla och det som finns här och nu är det som åtminstone ger mig mest glädje. Jag tror att vi ofta letar efter det mest spektakulära som vi tror är det som räknas, jag har nog gjort det också. Men jag inser att det enkla och det vardagliga är det som ger mig mest glädje och fyller mig med kärlek. Det har tagit mig många år men jag tror att först när man kan älska sig själv kan man också få kärlek från andra. Vad tycker du?
SvaraRadera